torsdag, juli 26, 2007

Så ohelig man kan bli aka 666 voices inside

Igår fick jag en sakral epidural steroidinjektion av min läkare pga mina höftproblem som typ är som ischias eller nåt. Guess what. Inget hände. Absolut ingenting. Förutom att jag höll på att avliva när han skulle trycka in sprutan, han hittade inte rätt. Jag började må illa och trodde jag skulle spy och dö vilken sekund som helst. I vilket fall så hittade han rätt ställe efter typ 5 minuter av dödsångest, jävlar vad det ryckte till i kroppen när han tryckte in den(som pigan sade). Inte blev det bättre när han skulle visa sjukgymnasten hur man visste att den satt rätt: "Här, känn här, tryck lite hårdare så känner du". Jätteskönt.
Fick sedan ligga på en brits i 2 timmar och vänta utan att det kändes nånting. Inte en enda domningskänsla i benen, knappt nåt litet pirr. Hur skumt som helst. Jag hade inga problem att gå heller efter all den väntan. De blickarna jag möttes av när jag kunde stå och gå helt utan problem så var det tydligen något man inte borde kunna efter en sådan spruta. Hur mer hopplöst kan det bli? Att det inte tar nåt på smärtan kan jag förstå men att jag inte känner av någon bedövning är ju jävligt märkligt.
Efter att jag surfat runt efter information om sprutan så tror jag att jag kommit på svaret.
Jag är helt enkelt för ohelig och blasfemisk.

Inga kommentarer: