Monotona tankar

Jag måste sluta med den här kvasi-filosofiska trams-poesin. Det är så Jag-fixerat, sjukt uttråkande, till och med jag själv tycker det är för mycket och oerhört monotont. Men det bara kommer när jag ska skriva något. Det liksom bara rinner ur mig. Kan inte riktigt hejda tankeverksamheten och sättet att skriva på. Får helt enkelt börja skriva om andra saker. Om jag kommer på några.

Virren snodde min tilltänkta låt idag. Underligt sammanträffande. Kan faktiskt inte ha samma låt så det får bli något annat.

Dagens låt:
Elton John - Tiny dancer

En riktig vinterjacka

Jag är helt makalöst trött. Men jag tänkte ändå jag skulle göra en liten shoppingrunda, bara titta lite. Om jag hittar nåt så kanske det blir ett impulsinköp. Tänkte kolla om man kan hitta en ny vinterjacka, en riktig sådan, en som är gjord av tyg och foder. Blir även en titt på nya skor. Har nog inte haft några vettiga vinterkängor på minst 10 år. Har traskat omkring i slasket i sneakers för det mesta.

På väg hem

Idag är det fredag. Det kändes som det var fredag redan igår av någon anledning, men icke. Det var bara torsdag. Fredag, dagen då alla skyndar sig hem. Stressar för att komma hem så tidigt som möjligt. Bort från jobbet, hem till lugnet. Fredagen är nog den enda dag då jag känner att jag inte behöver stressa hem. Man har ju ändå två dagars ledighet. Finns inget att stressa hem över, även om man kommer hem sent så behöver man inte ha i tanken att man måste komma i säng tidigt, man kan sova hur mycket man vill på lördagen. Jag kan vissa dagar stressa hem, bara för att komma hem och inte veta vad jag ska göra. Varför stressade jag? Det fanns inget att komma hem till ändå. Ett rum med en dator, säng och målargrejer. Inget känns lockande.

Tejp

Jag har tejpat ihop fingrarna i protest mot datorn. Den är dum och jag får bara ont i dem, fingrarna alltså. Jag vill inte sitta här. Så meningslöst. Det händer ingenting ändå. Jag behöver tidlås på datorn. Fastnar så otroligt lätt annars. Eller kanske hitta nåt annat man kan sysselsätta sig med. Det är meningslös tid, det är det.

Dagens låt:
Muse - New born

Jag bidar min tid - del I

Gillar meningen, ordet, att bida sin tid. Det låter så positivt. Man väntar på att något ska komma, man har hoppet. Det rätta tillfället då allt kommer blir fantastiskt. Man inväntar livet. Livet när man kan börja gå igen. Livet när man kan njuta av varje andetag. Livet när man hör allt i ljuva toner. Livet när man kan prata utan att halka med tungan. Livet när man ser med sorgfria filter. Livet när man har slutat söka i minnet. Livet som det en gång var. Deleted...

Dolce & Bananas

Idag har jag mina gamla glasögon på mig. Kan inte ha de nya, de sitter inte bra. Skaver och gör ont. Har varit två gånger på Blic men de får inte till det så dem sitter bra. De ser dock bättre ut på mig än de gamla, de passar inte mig alls längre. Ser så annorlunda ut. Men jag får stå ut med det ett tag, hellre det än ont i huvudet och sönderskavda öron.

För ni nostalgiker;
Drutten och Gena finns på DVD, klicka här.

Sov då

Jag som tänkte gå och lägga mig tidigt ikväll, fungerar aldrig. Jag är inte trött vid den här tiden på dygnet. Varför kan man inte vara trött när man ska vara trött och pigg när man ska vara pigg istället för tvärtom!

Drömmen blir imorgon

Jag hade en konstig dröm inatt som jag tänkte berätta om. Men jag orkar inte plita ner den nu, så ni får gott vänta. Spännande va!
Äsch, skit samma. Om jag inte skriver ner den nu så kommer ni bara gå och tänka på den där spännanden drömmen som jag hade, och när ni väl läser den så blir ni bara besvikna för att så roligt var det inte. Så här kommer den.
Jag drömde om att jag lade bud på en lägenhet(väldigt adekvat), jag pratade med mäklaren som sa att jag skulle ringa Mauro Scocco(jag vet, konstigt) för han hade lite möbler jag kunde få(varför skulle Mauro Scocco ge MIG möbler???). Efter ett tag när jag hade pratat med Mauro, försökte småsnacka lite först(gick inte så bra, han verkade lite grinig), sa han att jag kunde få en gammal kökssoffa som han inte ville ha kvar längre. Jag tackade och tog emot. Rätt som det är kommer han tjej/fru/sambo in i konversationen och börjar tjata om att; "ska vi inte säga nåt ändå". Mauro var lika grinig som innan och verkade bestämt inte vilja säga något. Säga vadå, blev lite nyfiken, vad är det nu som är på gång. Men efter ett tag så gav han upp efter lite tjat från hans tjej/fru/sambo som fortsatte i samma stil; "att det skulle kännas dumt och det är taskigt att inte säga hur det ligger till". Han ger upp och säger att det är deras lägenhet jag är intresserad av och lägger bud på och nu vill dem bli av med möbler så de slipper anlita en flyttfirma. Sen tog drömmen slut. Visst var den konstig. Anledningen, det är ganska intressant hur drömmar egentligen uppstår, är att jag lyssnade på Mauro Scoccos nya låt "Kall Stjärna" ganska mycket igår, dessutom så läser man om honom dagligen så som han har hypats. Jag pratade med pappa som sa att min syster skulle få hans kökssoffa som han inte ska ha kvar för han ska flytta. Och till slut, jag tittar på lägenheter. Allt det lyckades min hjärna pussla ihop till en dröm. Finurligt.

Dagens låt:
Mauro Scocco - Kall stjärna

Sjukgymnast

Var hos sjukgymnasten igår. Var inget speciellt alls. Hade kanske lite för stora förväntningar på det. Fick göra lite styrketräningsövningar i olika maskiner, gick lite på gångbandet, cyklade och stretchade. Stretchingen var samma gamla övningar som jag redan visste, inget nytt där alltså. Lite synd. Går nog bara en gång till. Det andra kan jag lika gärna göra på gym. Onödigt att betala dubbla summor för något jag lika gärna kan göra på ett ställe där jag redan brukar gå.

Den nya tiden

Som ett slags deprimerande trist motpol till barnen som låtsas vara vuxna leker de vuxna på TV som om de vore barn, de leker att de är på en öde ö ("Expedition Robinson"), att de är popstjärnor ("Fame Factory"), att de skall bli astronauter, eller så leker de att de bor på landet ("Farmen") eller i ett överlevnadsläger eller att de på fullt allvar har blivit instängda i ett hus med främlingar i hundra dagar ("Big Brother"). Barnen härmar vuxna, de vuxna härmar barn. Den nya tiden härmar medeltiden.

Ändå så sitter man där och glor fascinerat. Det finns en liten sadist i oss alla. Garvar åt idioterna som gör bort sig. Hur lågt man kan sjunka. För 15 minuter i rampljuset gör man vad som helst, tydligen.

Mitt falska kontrollsystem

Jag är alldeles för bekväm för mitt eget bästa. Tänker alldeles för kortsiktigt. Ger upp efter minsta lilla motstånd, eller sätter mig i situationer som jag redan vet från början är helt fel. Vad är det för sätt att leva. Fly från situationer som jag vet jag klarar av bara jag lägger ner lite energi och tålamod men istället så sätter jag mig själv i ogrundade situationer enbart av praktiska skäl. Nån slags pseudotillvaro. Jag har lurat mig själv för många gånger nu. Men är man livrädd för att misslyckas, livrädd för att göra fel, allt ska vara perfekt, så tar man gärna genvägar eller helt enkelt bara ger upp. Jag förlorar mer än jag tjänar på det. Att lyckas är att misslyckas; att misslycks är att lyckas. Får man för många motstridiga signaler samtidigt så blir man lätt en nolla till slut.
Aldrig mer lättja, det kan dra åt helvete.

När systemet kollapsar mår vi dåligt och vill till varje pris återfå kontrollen. Om man hittar ett enkelt sätt att må bättre på och använder det ofta börjar det fungera som ett automatiskt, men falskt kontrollsystem. Det kan vara att använda alkohol eller droger, eller att försöka återta kontrollen med hjälp av prestationer, överätning, träning, sex, kräkningar eller arbete. Men så länge vi använder det falska kontrollsystemet blir vi inte bättre. Det riktiga kontrollsystemet får inte någon chans att läka, ångesten växer. Den biologiska onda cirkeln förstärker den psykologiska.

Dagens låt:
Robot - Kick the bucket

Dimmiga dagar

Är så otroligt trött. Har gett upp drömmen om sömn för längesen. Aldrig utvilad. Aldrig riktigt på humör. En mental naturkatastrof...

Låttips

Orkar inte skriva nåt ikväll. Så jag tänkte ni kunde sysselsätta er med en underhållande och fyndig liten sida istället, om ni har lust. Här har ni den. Frågan är bara hur bra det funkar.

Dagens låt:
Boards of Canada - Music is math

Okvinnlig och ful

Läs om Natacha Peyrer i Expressen idag, klicka här.
Hon var 16-17 år, klart hon är okvinnlig. Men ful?? Förstår ingenting. Kan man verkligen tycka att hon ser bra ut efter alla operationer? Hon ser ju grotesk ut nu mot vad hon gjorde då. Var en bröstoperation det enda valet för henne att må bra? Om kroppsdelar kunde vara musikaliska, och det kan de, så är hennes bröst helt tondöva. Som att de saknar kontakt med kroppen. Det är mer synd om henne nu än var det var då. Hon har förvandlat sig själv till ett billigt våp, en slit och släng-docka. Hon kommer aldrig få den respekten hon förtjänar.

Ovanlig söndagsoro

Fick en sån läskig oro. Svårt att förklara hur den känns. Inte som den vanliga oro man kan få när man oroar sig för någon löjlig liten sak som inte alls är så "farlig". Den här oron är mer djupare, större. Har så otroligt svårt att sätta ord på den. Det känns bara otroligt tomt och ensamt. En ondsint och mörk röst som maler i huvudet. Det är så löjligt, vet ju varför jag känner så här. Förstår bara inte varför. Något nytt som jag ger mig in i som jag inte riktigt har kontroll över, ändå så är det just det jag vill. Jag vill ha något eget, något som bara är mitt. Men eftersom jag aldrig varit där förut så känns det lite melankoliskt. Blir nästan förbannad på mig själv för jag är så mesig i vissa sammanhang. För att jag har så svårt att vara helt ensam med allt ansvar. Känner mig nästan förståndshandikappad. Kommer jag klara det. Klart jag kommer göra, det är egentligen inte så stor skillnad från nu förutom att allt kommer vara mitt istället. Bara mitt. Kanske...

Dagens låt:
Air - Cherry blossom girl

Igår, idag och from nu

Det blev inte alls så som jag hade planerat igår. Vilket inte gjorde mig ett dugg. Hela den här helgen har varit bättre än vad jag hade hoppats på faktiskt. Sådär härligt spontan.
Hade lite svårt att sova inatt, var inte trött, för mycket tankeverksamhet tror jag. Blir alltid så nervös och osäker. Är det meningen att jag ska göra något nu? Vad får jag göra? Gjorde jag nåt konstigt nu? Var det rätt eller fel? Ska jag ligga här tyst eller ska jag säga något? Jag kanske ska vara tyst, vill inte störa. Men jag vill inte vara tyst. Måste komma på något att säga. Kom inte på något. Som vanligt. Jag ville bara fly från mig själv, skära bort min otillräcklighet. Känner mig så trög, tyst, och tråkig. De tre förbannade T-na. Hur som helst så gillade jag ändå att vara där.

Har tittat på en lägenhet idag. Den var liten och lite tråkig, men helt ok annars. Med viss tur, förhoppningsvis, så har den så småningom stor potential. Väldigt bra läge, lugnt, tyst och 100m till tunnelbanan. Jag ger den en chans, bara inte någon jobbig människa kommer och lägger sig i budgivningen. Är den första som lagt bud på den i alla fall.

Jag vaknade av bruset

Same procedure as last year darling, eller lördag snarare. Ikväll blir det godis, glass och film, i mitt lilla rum på 9kvm.
Det är nog inte bra att jag sitter här vid datorn så mycket. Får så ont i antingen det högra långfingret eller det högra pekfingret, det varierar till och från. De byter om lite. Antagligen för att jag klickar så mycket på musen. Kanske fibromyalgi, eller MS eller något annat farligt!

Fredagsnöje

Nu har jag torkat en del av golvet i mitt rum med alifatnafta och sån där svamp med grön borstgrejs på, kommer inte på vad det heter. Det var lite mycket kladd på golvet, färgkladd alltså. Alifatnafta var inte så snällt mot händerna märkte jag. Helt uttorkad. Kanske skulle använt handskar. Det svider lite mysigt vid nagelbanden. Går väl över så småningom. Får smörja in mig med lotion några gånger.
När jag lika väl är igång och städar så kan jag väl ta hela rummet. Har dammsugit upp alla dammråttorna, det var många det. Nu skurar jag golvet med Grumme såpa. Om inte jag kan komma till skogen får skogen komma till mig helt enkelt.
Vilket fredagsnöje man kan ha.
Och inget festande blir det heller. Det är slut med sånt på ett tag nu. Jobbigt.

Dagens låt:
The Smiths - There is a light that never goes out

Sista minuten

Det blev ingen hemresa för den förlorade sonen ner till mörka Småland. Fanns inga platser kvar på tågen ner som passade min tidsplan. Med tanke på att det är lönehelg så skulle man nog varit lite tidigare ute. Sista minuten brukar funka bra så jag satsade på det den här gången också, blir billigt och bra. Trodde faktiskt det skulle räcka att köpa biljett dagen innan resa, men icke! Så nu sitter jag här hemma istället med ett halvkilo plockgodis och en besviken släkt lokaliserad 30 mil söder om Stockholm, så uppskattad av min egen familj borde jag väl ändå vara hoppas jag. Det går andra tåg som det så finurligt brukar påstås.

Det är du som för

Jag är helt slut. Just nu alltså. Vill bara lägga mig ner att sova.
Det var ingen god lunch idag. Jag har ätit, var lugn. Finns det mat så äter jag, även att den kanske inte är någon kulinarisk höjdare. Är inte kräsen på något sätt. En sak är lite jobbig bara, att komma på VAD man ska äta. Det kanske är ganska vanligt, för mig är det ett problem som återkommer dagligen. Frågar någon mig vad jag vill äta så kan jag inte svara på den frågan. För det första så måste jag gå igenom en process i huvudet om vad som är gott, det finns så mycket gott så jag kan inte välja. För det andra ska det vara nyttigt, känns som det inte finns någon nyttig mat alls. Och för det tredje ska det vara prisvärt, allting kostar. Fast det som möjligtvis är viktigast är att båda(eller flera) ska tycka om maten, det är förutsättande eftersom någon frågade vad jag ville äta. Man frågar ju inte utan anledning. Vem får för sig att fråga om en sådan sak om man ändå inte ska äta ihop? I slutändan blir det för mycket parametrar som ska gå ihop att min lilla hjärna inte klarar av att klura ut slutresultatet.
Det är dock skillnad om man ska laga maten från grunden(hemma då) eller om man är ute och käkar på restaurang. Går man ut för att äta så kan alla bli nöjda, om man kan komma överens vilket ställe man ska gå på. På restaurang finns det redan färdiga val(jättebra), det låter lite enklare men ändå nästan lika jobbigt. Samma process där som jag måste gå igenom för att inte bli besviken på resultatet och att det ska kännas bra eftersom det är så ofantligt mycket dyrare. Jag tycker inte om att välja saker. Enklast vore om någon bestämde allt åt mig. Jag är så van att det blir fel när jag ska göra eller välja något. Men det finns inga genvägar till det perfekta ljudet som Farbror Barbro uttrycker det så fint, tror det gäller samma sak för livet.
Jag är trött och flummar som vanligt, otroligt vad man kan komma på när man är lite däven.

Böcker

Idag har jag handlat böcker. Jag har någon konstig dragning till böcker som handlar om barn eller ungdomar, oftast böcker om barn eller ungdomar som far illa. Det är barn som blir slagna, det är barn som blir utsatta för sexuella övergrepp, det är unga tjejer som skär sig och vill ta livet av sig, det är, det är ungdomar med drogberoende, etc. Jag vet inte hur det kommer sig. Ibland får jag för mig att det är för att man själv ska må lite bättre, försöka inse att man inte har det så dåligt som man tycker. Men i slutändan så får det en bara att må ännu sämre. Mest arg och bedrövad för att denna värld kan ta såna egendomliga och fruktansvärda uttryck. Men idag sa jag nej till mig själv och de utsatta barnen. Idag blev det Lasse Anrell och Jonas Gardell istället.

Dagens låt:
Marilyn Manson - Coma White

Utflykt

Åh, jag får åka in till stan idag också. Så spännande. Jag får åka utanför grindarna. Tänka sig, vilken frihet. En sån utflykt, in och titta på alla människor på Kungsholmen. Bara inte Tant är ute och joggar idag, den synen vill jag inte se. Har hört från säkra källor att något stort med rosa träningsdress och neongult svettband har synts till, joggandes(hör och häpna), längs Norr Mälarstrand. Försöker föreställa mig en bild av hur Tant kan tänkas se ut i den utstyrseln, ungefär som en blandning av Vicky Pollard och Daffyd Thomas gissar jag på.

Snooze

Jag försov mig i morse. Eller för att vara korrekt, jag snoozade bort tiden. Jag gillar att snooza. Det blir en skönare övergång till vaket(knappt) tillstånd. Idag snoozade jag bort 30 min.

Minuter

Jag ska gå och lägga mig snart så jag orka inte skriva något vettigt. Så jag snor en jättebra text från en bok istället. Som vanligt. Vilken stjärna.

Vart tog de senaste sex minuterna vägen? När tiden är använd, hamnar den på nån sorts skrotupplag då? Eller spolas den bort av en flod som vattnet under Niagarafallen? Förångas tiden och förvandlas till regn och börjar om från början igen?

Dagens låt:
Kent - FF

Paranoidvarning

Kan ibland få för mig att det sitter någon i baksätet i bilen när jag åker omkring med den på jobbet. Det är iofs inte så konstigt, det skulle vara ganska pinsamt OM det nu av någon anledning skulle sitta någon där. Lite penibelt med tanke på att man till exempel har en del konstiga ljud för sig, man sitter och pratar för sig själv(hur psycho är inte det), sjunger/skriker till någon låt etc etc. Kan inte sjunga, har ingen sångröst alls. Men jag har ett trick, ett trick som gör att det låter som man har jättebra sångröst. Man sjunger med till låten helt enkelt, låter alltid skitbra. Sjunger man utan musik så låter det för jävligt.

Intresseklubben antecknar

Jag hoppade över dagens låt igår. Hade inte lust med musik. Ville bara säga det. Om ni undrade alltså. Tror inte ni gör det, men ändå, det kan ju finnas en liten gnutta intresse hos någon. Man kan alltid hoppas.

En dag till

Enda gången jag gillar när det regnar, regn känns bara vemodigt i andra fall. Jag vet inte varför, vissa tycker om när det regnar andra gör det inte. Jag får bara en obehaglig känsla av regn. En känsla av osäkerhet, avsaknad av trygghet. Hur som helst, det enda fallet då jag verkligen tycker om regn är när man åker bil och regnet smattrar på bilens tak(här ska man gärna dra några smarta synonymer om hur regnet upplevs, typ kanske som Guds ledsna tårar över nånting dumt man sagt eller gjort, eller kanske som missiler i ett desperat försök att utplåna dig men du skyddas av ditt trygga skal, din bil då alltså. Skit samma jag orkar inte det idag) och man åker under en bro. Under den korta tidsrymd som inträffar, ca 1-2 sekunder, då man passerar under bron(Har man tur, lyckligtvis 3. Det står sig helt i förhållande till hur stor eller bred bron kan tänkas vara. Men ju större bro desto mer avtar känslan) känns det som att tiden nästintill står still. Från regnets oväsen till total tystnad på en tiondels sekund, i ett tillstånd av fullkomlig befrielse, tillbaka till oväsen, larm och tumult. I mitten av en hurricane. En dag till...

Expressbud

Blev lite stolt över mig själv idag. Jag klarade av uppdraget som expressbud in till Södermannagatan 15 från Polishögskolan utan att köra fel en enda gång. Vilket konststycke. Kanske inte var så himla klurig färd egentligen men jag är så van att jag kör fel någonstans.

Minnesanteckning 2

Kom ihåg att minnesanteckna allting, du glömmer bara bort det annars.

Dagens låt:
Cat Stevens - Where Do the Children Play

Minnesanteckning 1

Gå enkom in i inredningsaffärer om du speciellt vet att du behöver något och dessutom har pengar till att köpa något. Nej, erase and rewind, gå inte in i några affärer överhuvudtaget om du absolut inte behöver något och ändå inte har pengar till det. Dumma sado.

Ingen vill bli vuxen

Alla vill vara unga. Ingen vill bli vuxen, för det betyder att man håller på att bli gammal.
Har inga problem med att bli gammal, vill bara göra något vettigt, kreativt på vägen dit.

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

Det var en dyster stad. Vi gick ända fram till parken en liten bit längre bort. Vi berättade om våra liv för varandra. Det blev ganska osammanhängande. Vi bevarade våra hemligheter. Hon sökte efter orden. Vid ett tillfälle frågade hon mig vad det var för skillnad mellan handfallenhet och sysslolöshet. Jag visste inte längre. Hon gjorde en gest för att uttrycka att det, hur som helst, inte hade någon betydelse. Hon sa att allt det där hade gjort henne för bitter eller för hård i vilket fall alltför olik den som hon i grund och botten var.

Ibland läser man böcker som man inte förstår ett dugg av men ändå fortsätter man. Bara för att bli av med den. Just denna bok, "Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans" av Anna Gavalda, var helt hopplös. Tidvis, mestadels, så förstod jag inte vad jag hade läst eller påbörjat. Som att varje gång jag tog upp boken så började jag om på nytt igen, en ny bok för varje session.

Dagens låt:
The Soundtrack of Our Lives - Confrontation Camp

Fantastisk

Vad vet du om månljuset?
förrän du blivit sönderslagen under det...
Och vad vet du om gryningen?
Förrän du mött varje morgon, med sömnlösa ögon...

Vad vet du om solen?
Förrän nån släckt alla ljusen...
Och vad vet du om att inte vilja vakna längre?
Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er...

Eskalera

Varför känns det som att allting bara blir värre?

Stuck in reverse

Igår natt tänkte jag testa en avslappningsskiva innan jag skulle somna. Det gick inget vidare, hörde nog bara hälften av vad människan pratade om. Tänkte bara på massa andra saker istället. Jag har en oförmåga att slappna av. Det går bara inte. För det första skulle man hitta en skön liggposition, kvittar hur jag än ligger så gör det ont nånstans. Hur ska man då lyckas kunna slappna av. För det andra kan jag inte koncentrera mig för det låter i öronen/huvudet. Det är hopplöst. Kunde inte somna sen ändå och inte var jag speciellt avslappnad. När jag låg där i sängen så började det knarra någonstans i lägenheten, kan ha varit ett öppet fönster som rörde sig lite knarrande fram och tillbaka men ett sånt resonlig resonemang har man inte i ett sånt läge. Låg där och funderade på vad det kunde vara, alla hemska tankar kom upp, psykopatiska mördare, äckliga zombiebrudar i Japanska skräckfilmer, Gollum, allehanda monster, Tiina Rosenberg(hon är fan läskig). Jag vågade inte gå upp för att titta vad det var som lät så jag låg kvar där, livrädd, och somnade av psykisk utmattning.

Dagens låt:
Coldplay - Fix You

Helgen nalkas

Jag är ensam hemma hela helgen. Nej förresten, man ska inte säga ensam. Själv heter det. Ensam låter så tragiskt. Jag har inga planer som vanligt, ska nog bara vara hemma, titta på film, slöa framför datorn, titta ut på höstvädret, ha ångest, mata katterna med cyanid, måla är nog en bra idé, sova en annan, någon som har några andra förslag? Jag är öppen för erbjudanden.

Jag skrattade lite imorse åt mina små tvångstankar jag har. Jag kan inte lägga i en sockerbit i teet förrän jag har tagit upp tepåsen ur muggen, är rädd att tepåsen ska suga upp sockret. Det är lite knasigt. Det vore ju enkelt att bli av med detta genom att testa om tepåsen verkligen suger upp sockret...

Dagens låt:
Radiohead - No Surprises

Under revbenets brosk

Fick 66 poäng av 70 möjliga på expressens webbtest om hypokondri. Ingen nyhet direkt att man lider av det. Kanske borde ta tag i det. Det är så mycket jag borde ta tag i men jag orkar inte.

Så tänker en hypokondriker

• Allt eller inget. Man tänker i svart-vita ytterligheter. Man är antingen världsmästare eller nolla. Om situationen inte är helt säker är den otrygg.
• Katastroftänkande. Man är alltid beredd på det värsta.
• Generalisering. Man gör ett litet misstag och känner sig alltigenom misslyckad.
• Känslomässigt tänkande. Känslorna blir sanningen. "Jag är rädd för hissar - alltså är hissar farliga." Eller: "Jag har skuld-känslor, alltså är jag usel."
• Självfixering. Man tolkar yttre, neutrala händelser som om de bara hade med en själv attgöra.
• Magiskt tänkande. Tvångstankar, upprepningstvång.

Dagens låt:
Just d - Tvångstankar

Kniiiip stjärten!

Jag vägde mig igår efter att alla har tjatat om hur smal jag blivit. Smal var då nånstans? Jag ser ingen skillnad på mig sen tidigare. Alla kläder sitter likadant som förut och jag har fortfarande magen kvar. Undrar var de fem kilo som lyckats försvinna från min kropp tagits ifrån. Kan knappast påstå att jag käkat nyttigt de senaste tre månaderna. Inte heller har jag tränat, eller jo, jag har tränat tre gånger på tre månader typ men det kan ju knappast räknas. Det är ju också smart att betala dyr månadsavgift på ett gym som man knappt utnyttjar. Får väl börja träna snart igen. Är ganska sugen på aerobics faktiskt, fjolla av sig lite, bara showa off liksom. Lite bögigt kanske, men på gym är det legitimt. Men vem bryr sig om det är gay gay gay. Va fan, bara för att jag sitter och skriver om gym och aerobics så kom jag osökt in på gymping, så poppar det upp massa läskiga bilder av Susanne Lanefelt i huvudet.

Jag tycker höstvädret idag har varit riktigt taskigt. Storm och regn om vartannat. Jag gillart inte ska ni veta. Det är bara grått och hemskt. Inte alls fint längre, det kunde ju åtminstone vara lite sol. Åh vad väder kan vara så engagerande.

Dagens låt:
The Ark - Let Your Body Decide

I don´t like buffalos

Om man äter fårost. Då är det ju mjölk från ett får som man gjort ost på. Och getost kommer ju från getmjölk, det hör man ju. Men jag blir lite nervös när jag läser på mozzarellapaketet. Den är gjort på buffel. Buffel är ju liksom en farbror-ko. Vad är det egentligen som man mjölkar och gör ost av på buffeln?

Böcker som man skrattar till(?) borde aldrig få ta slut. Såna böcker som får en att skratta till lite smått hysteriskt när man sitter och läser på tunnelbanan hem från jobbet så folk tror man är knäpp(oj det har jag aldrig fått höra förut).

Dagens fucking jävla låt:
Buffalo Bunch - Music Box

Höst

Jag såg ett ensamt löv falla. Det gick inte sådär sakta och vackert som man alltid föreställer sig att det ska göra utan det föll plågsamt hårt ner i asfalten. Det är nu på allvar det känns att hösten är här. Det är soligt och det ser fint ut men det är obehaglig luft, kall och klar. Den känns som gift i lungorna och den kommer bli värre. Vintern hägrar och jag känner mig lika naken som alltid. Jag saknar en vinterjacka...

Dagens låt:
Håkan - Rockenroll, blåa ögon - igen

Söndag

Jaaaaaaaaaaa, det är söndag, total lycka. Jag älskar söndagar, det är det bästa som finns. Bästa dagen på hela veckan. Yeah!

Beck - Loser

Du med din dramatik och stesolid

12.04
Idag blir det kulturhoreri på hög nivå. Fortsättning följer...
17.23
...det var ganska intressant att kulturhora lite, fick dock prestationsångest som vanligt.

Jag analyserar alltid för mycket. Föreställer mig en massa scenarion. Försöker föreställa mig hur det kommer bli men man kan aldrig veta. Man kanske ska vara lite impulsiv för en gångs skull, inte tänka så mycket utan bara låta det hända. Kanske inte vara så tyst, det är tystnaden som är värst. Att man inte ska ha något att säga. Måste man alltid ha något att säga?
18.51
Lyssnar på pubertalhumorrock på repeat, samma låt om och om igen, när jag egentligen borde fundera ut vilken färg själen har.
Hmm...tänkte jag skulle ringa men vågar inte...
19.37
Kändes som katastrof men jag gjorde det i alla fall.
21.16
Ska se på film nu och käka babymajs, det var det enda jag orkade göra iordning.
00.46
Sådär ja, två filmer blev det, Saw och Sandor slash Ida. Får väl tvinga mig igenom en film till om jag inte somnar vill säga.


Dagens låt:
Depeche Mode - Enjoy the silence

Dur och moll om vartannat

Det är fredag och jag har ingen aning om vad jag ska hitta på. Sitter hemma, lyssnar på musik fast jag troligtvis inte borde men jag kan inte sluta. Lyssnar så lågt att det knappt hörs. Men jag hör, jag hör melodierna, jag har dem i huvudet. Dur och moll om vartannat. De slåss om sin tid. Gissa vem som vinner.

Dagens låt:
The Cardigans - Communication

Vill du bli kändis?

Jag läste om en åttaårig tjej som ska vara med i Lilla Melodifestivalen, hon gör det för att hon vill bli känd. Hon är åtta år och redan förstörd av Daniel Nyhlén, Elita och co. Varför vill man bli känd? Vad är det som är så speciellt med att vara kändis? Jag tycker bara det låter påfrestande. Jag förstår inte varför så många ungdomar strävar efter att bli kända. Tror de att livet ska bli lättare? Tror de att livet blir roligare för att man är känd? Eller är det kanske bara en snedvriden bild att man automatisk blir rik när man blir känd som de strävar efter att så febrilt bli kända? Tror dem verkligen det? Att det formligen skyfflas in pengar på deras bankkonto för att man är omskriven i kvällspressen. Har man tur kanske det leder till ett eller annat jobb. Men hur många av alla dokusåpamänniskor, stureplanwannabes och bimbosar har gått längre än att de möjligtvis har gjort lite modelljobb åt Café eller Slitz, eller kanske något lite mer seriöst lyckats bli programledare för något sliskigt program om sina likar. Det svenska folket sitter i sina hem och bara gapar över all lyx och glamour som det så klart måste innebära när man är kändis. Jag mår illa.

Dagens låt:
Felix da Housecat - Madame Hollywood

Samlade tankar och stulna texter

Jag tyckte det kunde vara intressant med en liten tillbakablick för de som inte kunnat läsa vad jag skrivit tidigare. Blir bara 3 månader tillbaka dock. Har även lagt in en del kommentarer i efterhand om en del inlägg.

2005-09-05
Måste man käka massa piller för att få i sig lite extra serotonin? Kan man få inte få värsta sprutan, chocka kroppen med koncentrerad serotonin rakt in i alla mörka hörn och skölja bort det så man får känna lite glädje för en gångs skull. Käka massa piller är så jobbigt och man blir bara ännu mer störd. Känns som jag borde kunna skriva mer men det kommer ingenting. Vad blev det, två och en halv mening typ. Helt otroligt. Förstår inte vad som hänt med mig, är helt tom. Understimulerad, stressad, hjärntumör!? Gissar på det sista, man är ju en utpräglad hypokondriker. Roten till allt det onda...
2005-09-04
Jag vill gömma mig i ett hörn. Isolera mig från omvärlden. Inte finnas till. Bara försvinna för ett tag. Jag kan gömma mig i ett hörn. Komma tillbaka när allt gått över. Men jag har inget hörn. Det finns ingenstans att fly. Det går aldrig över.
2005-09-02
Jag ska stjäla tillbaka min tid. Så småningon.
2005-08-30
Fonofobi är ett bra ord på min tillvaro just nu.

Och ur kaoset talade en röst till mig som sade: -Le och var glad ty det kunde varit värre.Jag log och var glad och det blev värre....

2005-08-29
Jag är så jävla trött på att behöva anpassa mitt liv hela tiden! Jag försöker vara glad. Försöker blicka framåt men det är alltid nåt som trycker ner en igen. När man väl tycker att det är lite kul att leva(typ några sekunder) så kommer tankarna tillbaka som ett jävla basebollträ och dunkar ner en till backen igen. Lika bra att ligga kvar där nere...
Nu ska jag gå in på tradera och kolla om jag hittar några nya öron till salu.
2005-08-28
Jag förstör mitt liv.
2005-08-25
Tänker så mycket att det inte finns ord kvar till verkligheten, jag är helt tom. Allt finns i mitt huvud men det vill inte komma ut. Det är så mycket jag vill säga, vill att det ska stråla ur mig som ett barns naiva lek med såpbubblor, men det tar bara stopp. När jag väl vill säga något så finns det inget där, alla ord och tankar dunstade bort och jag har tappat bort mitt språk.
2005-08-24
Jag verkligen hatar att åka buss. För det första så sprang jag till fel buss i morse i panik av att jag trodde jag skulle missa den(jag skyller på att jag var trött för det låter bättre än att jag var mer flummig och förvirrad än vanligt). Sen när den "rätta" bussen jag skulle åka med kommer så kör han förbi mig. Ilskan gick efter en kort stund över till uppgivenhet. Det är väl så det ska vara, jag orkar inte ens bry mig längre! Jag tycker inte om bussar och jag tycker inte om busschaufförer. Jag är så trött, så trött!
Kommentar:
Jag ogillar fortfarande att åka buss.
2005-08-22
homo ludens

how sullen is your day how dreary your everyday how pitiful your little thoughts how many self-confidence-raising items have you bought and by the way you talk it´s like your being a stubborn man and by the way you move it´s like you´re being superior but that´s fine the story of our lives might seem rather bland don´t you understand full throttle in the night an empty bottle and a lousy fight when you could listen to some wax or spend the night with him instead let´s play a little while cover up our angst in style with glitter sound and light until our drunken heads and our broken hearts feel alright and by the way you talk you gotta be a stubborn man and by the way you move it´s like you´re being superior

2005-08-21
Sluta dröm om det ljuva livet, vi kommer aldrig vara med om det och be aldrig mer om ursäkt, för sakerna du aldrig gjorde. Men det äter upp dig när du ligger i din säng, åh gud det gör så ont att något så nära kan vara så långt bort
2005-08-20

Inga verb, bara glosor. Som mitt liv. Hur hittar man verben i sitt liv?

Kommentar:
Gissa var jag stulit det ifrån.
2005-08-19

Gör ett avtryck, le! Gör ett avtryck som sitter.

2005-08-18

If common sense means no control, you've got it all, you've got it.
Love your money, love your money.

2005-08-16
En sång fick en helt ny text, felcitat som vanligt. Jag är expert på sånt!
Pinsamt! Pinsamt! Pinsamt! Nu mår jag dåligt!
2005-08-15
Snart är det Jul. Fan.
2005-08-13
"Naturgivna idéer", 1857-1911

"Faktum är att mannen i begynnelsen var påbjuden att härska över kvinnan: och detta är ett evigt påbud som vi varken har rätten eller förmågan att ändra." Greve Percy (1873)
"Det är större skillnad, fysiskt och moraliskt, mellan en bildad europeisk man och en europeisk kvinna, än mellan en europeisk man och en neger tillhörande någon centralafrikansk stam." Lord Cromer (1911)"Majoriteten av kvinnor är (turligt nog för dem) inte speciellt besvärade av erotiska känslor av något slag." Sir William Acton (1857)
"Som ras betraktad är afrikanen underlägsen den vite mannen; underkastelse under honom är hans normaltillstånd. Vårt system, som betraktar afrikanen som underlägsen, vilar därför på en stor naturlag." Alexander Stephens (1861)

Snott, stulit, whatever från Statusstress av Alain de Botton
Kommentar:
Helt hysteriskt roligt fast även väldigt skrämmande.
2005-08-12
Det är inte konstigt att depression är en folksjukdom så som alla isolerar sina känslor
Ibland önskar jag att jag hade en klassad diagnos på mig, typ borderline personlighetsstörning. Men nu har jag inte det, jag är bara så vanlig! Det är som att leva i vakuum, jag går omkring i min egna lilla värld. Den är inte konstig eller annorlunda på något sätt, jag hallucinerar inte, jag skär mig inte(jag har liksom ingen anledning, även att det ibland verkar fascinerande på ett sätt), jag tar inga droger, inga paranoida tankegångar eller allvarlig dissociativ symptom, ingen intensiv vrede eller svårighet att kontrollera ilska. Varför inte? Jag är bara så lugn, jag är alldeles för klarsynt i mina tankar. Jag vill kunna släppa kontrollen inte bry mig om allt hela tiden, men jag är bara någon slags lightversion av ångest och psykisk ohälsa. Varför känner jag mig då så som jag gör? Jag vill inte vara i mitten längre, vill inte vara lite av varje. Den Gråa Massan lockar inte, jag vill känna något, ge mig något som känns, något man kan ta på, något fysiskt. Hur ska jag lyckas? Finns det ett svar i den nedåtgående spiralen av mörker och självdestruktivitet. Jag har svårt att tro det. Men ibland så önskar jag att man vågade gå den vägen, enbart för att få känna något. Kanske finns svaret i Den Gråa Massan, bli som dem andra. Men hur ska jag orka stå ut med mig själv. Det är obegripligt för mig hur folk bara kan "leva" så enkelt! Det behövs inte pengar för att köpa något av det som är nödvändigt för själen.
Kommentar:
Vet inte varför jag skrev det här.
2005-08-06

Alltihop är skräp men det får du inte säga högt, för då försvinner till och med skräpet och vi har ingenting kvar.

Kommentar:
Textraden är stulen ur Douglas Couplands bok "Alla familjer är psykotiska". Bilden föreställer ett konstverk av Douglas Coupland kallat "Royalties". US $1.00 sedlar och Hasselgrenar. Sedlarna är tuggade av konstnären som sedan formats till ett näste.
2005-08-02

Längtan, alltid denna längtan härifrån långt bort, långt långt bort.

2005-08-01
Så här känns det när jag vaknar på morgonen; som om hela världen har bombats med atombomber och jag är den enda som överlevt! Jag vet att när jag var liten så hade jag mardrömmar om att alla i hela världen hade förvandlats till levande skelett och for some reason så var jag den ende som inte hade blivit det.
Har slutat drömma om det men känslan är ändå kvar...
2005-07-27

Varför håller du på sådär? Varför måste du alltid värdera, jämföra och kontrastera ALLT i ditt liv! Jag trodde det var en manlig egenhet, men nu börjar jag undra om det kanske bara är en egenhet hos dig. Du har ett fantastiskt liv! Kan du inte försöka ta det lugnt?

Kommentar:
Jag har inget fantastiskt liv, det är bara en illusion.
2005-07-26

Så hur ska vi någonsin kunna bryta isen. Berätta för mig hur man bryter isen...

2005-07-25
Konstigt, ingen söndags-ångest igår. Kan inte påminna mig någon söndag jag INTE haft det. Undrar vad det kan bero på...
Det var som om jag hade glömt bort att tänka på den. Jag behövde inte tänka på den. Det fanns annat att tänka på...
2005-07-20
Det är naturlag. Barnflickor + pappa = porr
Kommentar:
Enligt Jude Laws snedsted så var det bevisat.
2005-07-14
Det är så kul att vakna och känna att man inte har lust med någonting. Känns som man lika gärna kan sitta och stirra rakt in i en vägg. Finns massa saker jag skulle kunna göra men kan inte förmå mig att ta mig tid! Det är som att det som var intressant och roligt igår är borta, det finns ändå där men betyder ingenting.
Ingenting betyder något dessa dagar.
2005-07-11
Ganska bra helg faktiskt! Orkar inte analysera sönder allting dock!
Kommentar:
Jag kan inte påminna mig om vad jag gjorde under den helgen så jag undrar vad som var bra, hmm.
2005-07-08

Min själ så ensam och långsam. Den hörs inte ens.
Jag menar lyssna! Lyssna till ljudet av när ett litet pojkhjärta krossas. Eller kanske snarare skrynklas ihop: tystare än viskningen i fjärilens dagdröm.Men inuti pojken är ekot bedövande.

2005-07-06

Jag hatar allt som böjs & går av

Ungefär 21749736ggr mumlade jag den textraden för mig själv idag!!!
Hatar Adecco...nu fick jag panikångest igen!!
2005-07-04
Förvånansvärt att man fortfarande har högstadieblicken kvar.
2005-07-03

Jag har ledsnat på att vänta på dom ständiga problemen med sömn.
Behöver nån som behöver mej.

2005-07-02
kpist, lite C4, en 747.
Det betyder ingenting.
Det är bara mord, mord, mord.
Du är själv redan död ändå
Dina tankar är i mig
Det finns så mycket som lockar.
Kniven finns där som ett rop i mörkret
Det ser så enkelt ut, ser så enkelt ut.
Det ser så jävla enkelt ut men är så fruktansvärt svårt
Jag förstår precis.
Det ska kännas, men jag är för feg, jag är för feg
Jag är så jävla feg.
Jag sänker mina ögonlock och slappnar av i en dröm, i en dröm som inte finns
Kommentar:
Det här lilla påhittet, dikten, skrev jag en ensam natt när jag var aspackad och i allmänt labilt tillstånd.
Sprit är inte bra, min moster brukar alltid tjata på mig att det inte är bra att dricka sprit. Jag vet det nu.
2005-06-30
Jag håller mig vid liv
2005-06-29
Det är nog ganska bra trots allt!!
2005-06-28
Teen angst när man är 23 borde vara förbjudet.
Matar min tinnitus, jättebra. Gör det ännu värre, idiot...

Lower Your Eyelids To Die With The Sun

Kommentar:
Det blev ju värre så nu är jag definitivt en idiot.
2005-06-25
Burn out or fade away?
Stod 3 meter ifrån Bruce Springsteen igår, utanför Grand Hotel!
2005-06-22
Kan man ha ångest som hobby?
2005-06-21
Vart är mitt autistiska hörn?
2005-06-13
Lutherska ångesten är total. Var inte glad för då händer det något ondskefullt men vad hjälper det.
Mental trötthet...
2005-06-11
Undra om det händer nåt kul snart

Och du håller så hårt när längtan blir svår så är jag din din din att ta med att ta ut att ta in i någonting nytt

2005-06-07
Nihilistens lilla ångestdagbok
Tänkare
Tänker alldeles för mycket, på gott och ont. Mest på ont! Oftast tror man att man är dödssjuk eller nåt pinsamt man sagt eller gjort, små obetydliga saker som i ett efterblivet perspektiv blir till något stort och okontrollerbart! Det här är en väldigt dålig egenskap som tar väldigt mycket energi! Detta ger upphov till ångest, negativ existensfilosofi!
Tid
Tid för mig är stressande. Eftersom jag tänker för mycket på olika saker, saker som jag ska göra, vad jag ska göra med mitt liv, vilka mål jag har(eller snarare inte har), tid som har slösats bort på meningslöst tänkande och inte så genomtänkta ideér! Jag mår illa av tanken att jag ska vakna upp en dag om 20 år för att undra vart livet har tagit vägen! Detta ger upphov till ångest, negativ existensfilosofi!
Framtid
Det här är essensen av allt det negativa i mitt liv. Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö. Allt tänkande och den tidrädsla jag har bryter ner mig inför hotet om vad framtiden kan innebära, upphovet kommer uteslutet från dåtida handlingar! Detta ger upphov till ångest, negativ existensfilosofi!

Jag ville vara spirituell. En gnistrande personlighetmen det kräver att man har gener & anlag och det har inte jag

2005-06-05
Jag har blivit assimilerad. Stockholmssyndromet har slagit klorna i mig. Jag blev kidnappad och nu är jag dess följeslagare!

Nu!

Öppna era trötta ögon och släpp ut det!