Jag är borta

Jaha. Då var man nere i hemtrakterna(nästan). Resan till Linköping gick bra. Det var en visst en välkomstmottagning med självaste Östergötlands landshövding Björn Eriksson när jag steg av tåget i Linköping(det måste ju varit för min skull). Ingen röd matta dock. Inget välkomsttal. Inga fanfarer. Hallå liksom. Kändes lite lamt.

Har slagit in paket hela morgonen med barnen. Eller jag slog in mina paket och de fick leka med nåt annat. Min vuxna pedantism och barnsliga egovilja går inte så bra ihop med barn.
Paketen blev fina. Ingen Metro och City i alla fall. Men det är ju försent nu med den charmen.
Tänkte lägga in en bild på barnen in action men självklart så tog jag fel sladd till kameran.
Visste att jag skulle glömma nånting. Är alltid nervös får sånt där. Hoppas jag inte glömt nåt mer nu bara.

Mina öronproppar är inte borta längre. Daniel hittade dem i tidningen Nöjesguiden. De hade visst lyckats hamna i den ihopvikta tidningen som låg i hallen. Synd bara att de hittades 4 timmar försent. Men jag klarar mig nog. Nervös är jag i vilket fall som helst.
Det blir nya öronproppar ändå. De är nog rätt slitna efter 5 års användning.
Ska göra öronavtryck på torsdag. Sen kommer de om ca 3 veckor. Spännande.