Jag är sur. Borde inte vara det. Men när jag är sur så vill jag inte vara glad. Det känns fel. Det är få saker som kan få mig på humör igen. Det är en sån där dum princip jag har. Att inte kunna ändra på sig "känslomässigt". Att vara glad för det som är.
Har man ställt in sig på nåt och det inte blir som man tänkt sig då blir man lätt besviken. En befängd uppgivenhet spökar i mig även att det säkert kommer bli kul ändå. Anledning är: mamma, systerdotter, moster och kusin skulle komma på besök men istället så är det "bara" mamma och systerdotter som kommer pga av det där dumma besväret vinterkräksjukan(fult namn på en dum sjukdom? virus? åkomma? whatever!) .
Det låter taskigt och det känns lite elakt att jag tycker att det inte är lika kul längre när bara mamma och systerdotter kommer. Det är en besvärlig inställning. Borde försöka uppskatta situationen istället för att blir irriterad på den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jahapp, så kan mamma kommentera då. Synd att det bara blev vi som kom men det var roligt att hälsa på dig även om din besvikelse över vinterkräksjukan låg som en dimma runt dig.
Moster blir istället lite smickrad.......förutom att han kallar sin kusin för kusinbarn....vänta....blev jag kusin då....kände mej genast lite yngre =)
Ja jag blev visst bror till min moster ett tag där. Det är ordnat nu.
Skicka en kommentar