Braindead

Har varit glad idag, otroligt eller hur. Bara positiva besked och det mesta har flytit på utan problem.

Hela dagen går man och längtar till att få sluta jobbet och åka hem. Man fylls upp av en vällust av tanken. Längtar till den dagliga resan hemåt med den fantastiska boken i fokus. Resan blir ett uthärdligt vakuum i dess värld. Sen då, när man är framme. När man har gått den fyra minuter långa promenaden till huset, halvsprungit upp för trappan till våning sex(jag åker inte hiss), slängt sig innanför dörren i hysteri. Jo då tar all glädje slut. Jag har inget att längta till längre. All energi är som bortblåst och glömd. All ideér om skapelse och engagerande uppslag är av nån märklig anledning helt ointressanta. Jag förmår mig inte till att göra nånting. Sitter istället och dödar tid på de mest meningslösa sätt bara det inte kräver nån större tankeverksamhet eller fysisk aktivitet.