Det är kallt, jag är trött. Jag tycker det är kallt nu och det kommer bli kallare. Hur ska det gå det här. Hade glömt bort hur kallt det kan vara 06:33 på tunnelbanan på vintern. Förträngt det troligtvis.
Men men, jag är glad ändå.
Även att det jag skriver kanske låter eller verkar jättedeppigt och hemskt så är det inte så farligt. Jag har en fäbless för att låta mer dramatisk än vad det kan vara.
Som igår till exempel. Det var ingen ångestfylld dag alls, jo lite kanske men det var bara petitesser, lyxångest. Inget av vikt att bli dramatisk över. Men ändå så får jag det att låta som det var en hemsk dag. Det var det definitivt inte.
SMS-terrorn börjar snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar