Hur ofta går ni och pratar med er själva? Tyst då såklart. Man vill ju inte få diagnosen psykfall ställd på riktigt. Brukar rätt ofta komma på mig själv med olika diskussioner som pågår i mitt smått förvirrande huvud. Det kan handla om nästan vad som helst. Ämnen som jag inte tänker ta upp här. Det är så banalt. Småpenibelt. Det enda som jag egentligen reagerar på är vilken dialekt eller språk diskussionerna pratas med. Självklart är det från yttre påverkan och inspiration. Oftast är det norrländska, skånska eller norska. Kan inte så mycket norska men man kan ju låtsas med några ord i alla fall. Så svårt är det inte att "härma" språket fast det låter säkert helt bananas. Det ÄR helt bananans att syssla med låtsasdiskussioner för sig själv. ARGH!
Kan jag vara socialt understimulerad?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar