Jag önskar jag kunde säga att The knifes nya album Silent shout är helt fantastisk men det är den inte. Det är med största sannolikhet den sämsta platta de någonsin lyckats frambringa. Spretig var det första intrycket jag fick. Det är visserligen kul att de plockar in så många olika stilelement i låtarna men det blir liksom inget bra av det, jag orkar inte ens lyssna på en del av dem.
Det finns dock några guldkorn på skivan, Silent shout är med lätthet den jag favoriserar mest och är den enda som jag kan säga är helt fantastisk, att ett enkelt arpeggio tillsammans med Karins Dreijers demonfiltrerade röst kan vara så otroligt bra. Fast jag har aldrig varit direkt kräsen med såna saker. Det är såna enkla saker som jag fastnar för. Less is more.
Skivan kanske växer lite desto mer jag lyssnar på den. Men då lyssnar jag hellre på Pluxus, Aphex twin eller Ladytron. Ja det är min åsikt i det hela, om det nu är nån som bryr sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar