Söndagar i helvetet

Jag hatar söndagar. Vissa gånger kan de vara bra, som förra söndagen. Men idag är det ett rent helvete.
Mina öron är ett enda stort problem. Det verkar som de finns till bara för att förstöra mitt liv så mycket som möjligt. Ge mig så mycket ångest och oro de bara kan. Jag skulle behöva nåt lugnande just nu. Men det känns som det är fel väg att gå, att skjuta upp problemen till en annan dag. Dessutom så har jag ingen lust att bli ett pillerknaprande vrak, jag skulle så lätt bli beroende av det.
Jag kan inte gå ut nåt mer, ut och festa, dricka sprit, dansa till pumpande techno. Det går bara inte. Jag tål inte sprit, jag klarar inte av ljudnivån.
Det förstör mer i livet efteråt än vad det glädjer den korta stund på kvällen. Det är inte värt det.
Efter en sån kväll känns det som, när man tittar tillbaka, en alternativ version av filmerna Spun och Requiem for a dream fast utan det vita pulvret.
Det är så jag känner mig efteråt. Ett vrak. Ett kraschat vrak, fysiskt och psykiskt.