We might as well be strangers

Så gick jag hem då. Från Rådmansgatan till Hornstull. När jag hade gått en bit på Drottninggatan hörde jag:

I know
You gonna want me
But when you want me
It might be...
A different story

Slumpen är lömsk och alldeles för intim med sanningen.
Det är ju så det är. För det mesta.
Men jag tänker inte lägga så mycket energi på den tankeverksamheten.
Vakna upp och sluta tänk på det, det är helt ok.
Emellanåt är det faktiskt berättigat att ge upp vissa saker för att kunna komma vidare.
Jag finns ju ändå kvar här om nåt skulle förändras.
Det kan ta slut i morgon eller hålla på för alltid, ibland är det så.
Fast kanske är the end not the end. Inte vara dramatisk nu.
Det är så jag säger det, bara dårar rusar in.