Granska mig med lupp, tack

Min KBT-utredning har börjat, eller inte just nu men den är under granskning.
Det kändes bra att prata om alla knäppa grejer, alla tvångsbeteenden och tankar man har skaffat sig. Skönt att veta att det är möjligt att ändra på dem. Att det finns andra sätt att tänka på. Sätt som man inte bryter ner sig själv på.
Efter alla nya utredningar, läkarbesök, etc så känns det alltid som en enorm lättnad. Det är liksom nåt på gång. Eller det var inte så farligt som jag hade trott att det var. Automatiskt så är alla negativa tankar borta. Man blir mer självsäker. Man tänker positivt.
Som till exempel mina tankar om att jag säkert kommer bli blind pga av att jag är så trött i ögonen. Istället så tänkte jag: jaha, ja man kan väl leva så också, kan ju inte vara så farligt.
Så var det problemet borta.
Eller jag har den här skräcken för att bussen ska missa hållplatsen man ska gå av på och man måste skrika till för att chauffören ska stanna. Det tycker jag är extremt pinsamt och jobbig situation. Men istället tänkte jag: jaha, men det är ju inte jag som är pinsam, det är ju faktiskt chauffören som missade att stanna.
Problem, problem, och så löser han problemet!