Jag kommer bli besviken imorgon. Mest på mig själv för att jag inte har åstadkommit bättre, jag får skylla mig själv helt enkelt. Jag kommer aldrig dit jag vill. Motgångar hela tiden. Allting handlar i slutändan om pengar. Jag tycker inte om att pengar är en så viktig del i ens liv.
En intressant sak är att en så stor summa som en miljon känns som en struntsumma när det handlar om att köpa bostad. Det är inte pengar, det är bara siffror på ett papper. Skillnaden ligger inte i hur stor den totala summan på lånet är utan hur mycket det kostar månadsmässigt. Det är konstigt hur man kan omvärdera en syn på någonting. Från att ha tyckt det varit helt insane att köpa en tvåa på 40kvm i Vimmerby för 50000kr till att tycka att en miljon för en etta inom tullarna i Stockholm på 20kvm är helt ok. Är inte det ganska sjukt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar