Vad gör jag

Igår morse fick jag uppleva en stroke på extremt nära håll. Det hände när jag var på väg till jobbet. Stod och väntade på bussen vid Danderyds sjukhus. En kvinna i 45-50års åldern kommer ut ur en buss tio meter till vänster om mig. Hon ska precis börja gå åt mitt håll då hon verkar tappa balansen eller inte riktigt har någon kontroll över kroppen. Först trodde jag hon var full eller mongo. Hon lyckas släpa sig fram några meter, hennes högra del av kroppen verkar ha slutat fungera helt och hållet, till slut faller hon handlöst raklång rakt ner i backen precis framför mig. Eh, jaha, vad händer. Ska jag göra nåt nu? Var hon tvungen att ramla mitt framför mig. Detta händer inte, jag tycker det är hur pinsamt som helst när det händer såna saker i folksamlingar och man ska förväntas göra något eller hjälpa till. Jag vill inte, vill inte att alla ska titta på mig och den hjälplösa kvinnan. Det var säkert 20-30 personer runt omkring och hon hamnade framför mig. Sorry lil´ lady men det var inget bra val(omedevetet iofs, men ändå). Jag är värdelös i såna situationer, blir handlingsförlamad. En gång på jobbet så fick en snubbe en krananordning i huvdet så det började blöda som fan. Jag stod bara och tittade på, äcklades av allt blod som jag absolut inte ville få på mig. Skräcken för blodet gjorde att jag inte hade någon lust att hjälpa till. Visst är jag mänsklig. I alla fall, det sista hon säger när hon ligger där är; "vad gör jag". Sen är hon helt borta. Som tur är kommer en kvinna till undsättning och någon som ringer ambulans. Gud vad bra tänker jag, då kan jag gå, samtidigt som jag ser min buss komma. Så jag går därifrån och åker iväg med bussen. Bättre fly än illa fäkta. På bussen vänder jag mig om för att titta vad som händer, hon ligger fortfarande kvar och det står några stycken runt omkring henne, och jag förbannar min egen omänsklighet och egoism.