Jag är alldeles för bekväm för mitt eget bästa. Tänker alldeles för kortsiktigt. Ger upp efter minsta lilla motstånd, eller sätter mig i situationer som jag redan vet från början är helt fel. Vad är det för sätt att leva. Fly från situationer som jag vet jag klarar av bara jag lägger ner lite energi och tålamod men istället så sätter jag mig själv i ogrundade situationer enbart av praktiska skäl. Nån slags pseudotillvaro. Jag har lurat mig själv för många gånger nu. Men är man livrädd för att misslyckas, livrädd för att göra fel, allt ska vara perfekt, så tar man gärna genvägar eller helt enkelt bara ger upp. Jag förlorar mer än jag tjänar på det. Att lyckas är att misslyckas; att misslycks är att lyckas. Får man för många motstridiga signaler samtidigt så blir man lätt en nolla till slut.
Aldrig mer lättja, det kan dra åt helvete.
När systemet kollapsar mår vi dåligt och vill till varje pris återfå kontrollen. Om man hittar ett enkelt sätt att må bättre på och använder det ofta börjar det fungera som ett automatiskt, men falskt kontrollsystem. Det kan vara att använda alkohol eller droger, eller att försöka återta kontrollen med hjälp av prestationer, överätning, träning, sex, kräkningar eller arbete. Men så länge vi använder det falska kontrollsystemet blir vi inte bättre. Det riktiga kontrollsystemet får inte någon chans att läka, ångesten växer. Den biologiska onda cirkeln förstärker den psykologiska.
Dagens låt:
Robot - Kick the bucket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar