Det är du som för

Jag är helt slut. Just nu alltså. Vill bara lägga mig ner att sova.
Det var ingen god lunch idag. Jag har ätit, var lugn. Finns det mat så äter jag, även att den kanske inte är någon kulinarisk höjdare. Är inte kräsen på något sätt. En sak är lite jobbig bara, att komma på VAD man ska äta. Det kanske är ganska vanligt, för mig är det ett problem som återkommer dagligen. Frågar någon mig vad jag vill äta så kan jag inte svara på den frågan. För det första så måste jag gå igenom en process i huvudet om vad som är gott, det finns så mycket gott så jag kan inte välja. För det andra ska det vara nyttigt, känns som det inte finns någon nyttig mat alls. Och för det tredje ska det vara prisvärt, allting kostar. Fast det som möjligtvis är viktigast är att båda(eller flera) ska tycka om maten, det är förutsättande eftersom någon frågade vad jag ville äta. Man frågar ju inte utan anledning. Vem får för sig att fråga om en sådan sak om man ändå inte ska äta ihop? I slutändan blir det för mycket parametrar som ska gå ihop att min lilla hjärna inte klarar av att klura ut slutresultatet.
Det är dock skillnad om man ska laga maten från grunden(hemma då) eller om man är ute och käkar på restaurang. Går man ut för att äta så kan alla bli nöjda, om man kan komma överens vilket ställe man ska gå på. På restaurang finns det redan färdiga val(jättebra), det låter lite enklare men ändå nästan lika jobbigt. Samma process där som jag måste gå igenom för att inte bli besviken på resultatet och att det ska kännas bra eftersom det är så ofantligt mycket dyrare. Jag tycker inte om att välja saker. Enklast vore om någon bestämde allt åt mig. Jag är så van att det blir fel när jag ska göra eller välja något. Men det finns inga genvägar till det perfekta ljudet som Farbror Barbro uttrycker det så fint, tror det gäller samma sak för livet.
Jag är trött och flummar som vanligt, otroligt vad man kan komma på när man är lite däven.