Det var en dyster stad. Vi gick ända fram till parken en liten bit längre bort. Vi berättade om våra liv för varandra. Det blev ganska osammanhängande. Vi bevarade våra hemligheter. Hon sökte efter orden. Vid ett tillfälle frågade hon mig vad det var för skillnad mellan handfallenhet och sysslolöshet. Jag visste inte längre. Hon gjorde en gest för att uttrycka att det, hur som helst, inte hade någon betydelse. Hon sa att allt det där hade gjort henne för bitter eller för hård i vilket fall alltför olik den som hon i grund och botten var.
Ibland läser man böcker som man inte förstår ett dugg av men ändå fortsätter man. Bara för att bli av med den. Just denna bok, "Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans" av Anna Gavalda, var helt hopplös. Tidvis, mestadels, så förstod jag inte vad jag hade läst eller påbörjat. Som att varje gång jag tog upp boken så började jag om på nytt igen, en ny bok för varje session.
Dagens låt:
The Soundtrack of Our Lives - Confrontation Camp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar