Nyårslöften

Haha, nu trodde ni att jag skulle skriva nåt om mina nyårslöften. Men näe. Dem håller jag för mig själv! Lyckas jag så kan jag berätta om dem. Jag är sååå hemlig!
För övrigt så har jag inga som helst förhoppningar på det nya året. Det får bli som det blir.
Förutom att jag kommer ha ångest imorgon.

Mysteriet med jeans

Efter 7 jagande timmar på stan efter reaklipp orkar jag inte skriva nåt med substans och djup.
Jag hittade ett par skor och ett par jeans.
Skorna är värsta bra, bästa klipp jag gjort.
Jeansen är sådär, jag har svårt med jeans.
Hittar nästan aldrig nåt som passar. De kan passa halvbra, så jag köper dem. Efter en vecka hatar jag dem för de sitter "fel"! De enda byxor jag verkligen känt att de sitter perfekt är mina "Jake". De är inte jeans, kanske är därför.
Tror det är nåt fel med jeans. Jag och jeans har aldrig riktigt funkat bra ihop. Undrar varför.
Jag kanske bara är extremt känslig att de måste sitta perfekt.
Jeans sitter ju aldrig perfekt. Jag har min lilla egna föreställning om hur de ska sitta och den, ja den ekvationen går aldrig ihop.

En fundering

I vilket avseende kommer osten in i lyckan i uttrycket lyckost?
Vad har ost med lycka att göra? Förstår ingenting!

Euforisk koma

Vet inte vad jag ska säga.
Jag har suttit vid bordet bredvid Martin Sköld och Amir Chamdin och käkat middag.
Jag blev så chockad när de kom in på Hotel Rival och satte sig precis bredvid bordet där jag satt. Tyvärr så vågade jag inte vara nån paparazzi och ta någon bild, inte heller fråga om autograf. Vågade inte ens titta åt deras håll. Men de satt där bilden visar. De hade dock inga beiga kläder på sig och var inte blonderade. Jag dricker inte kaffe så det är inte jag på bilden. Men på den stolen satt jag bredvid Martin och Amir.

Skogsmulle på tur

Det här med modem funkar ju inte. Att sitta på en 56k-uppkoppling är rena rama stenåldern. Nu sitter jag för tilfället inte på en sån uppkoppling utan är hos min moster som har bredband. Jag gav upp med modemet hos morsan när det tog 5 min att komma in på Google. Fast det är skönt att inte ha en dator i närheten. Finns ju tv att titta på. Om man får ha den ifred. Får man inte det får man improvisera lite på elorgeln ute i förrådet istället. Eller ta en två timmar lång promenad ensam ute i skogen. I min skog. De hade visserligen skövlat lite av den. Blev lite sur.
Funderar på om jag ska ta en tidig promenad imorgon innan jag åker hem. Det var så rogivande att gå omkring där i sina egna tankar och nynna på lite låtar. Av nån anledning så fastnade jag för Elever mest hela tiden.

Julspurten

Alla paket är öppnade. Kalle Anka är snart slut. Julen är så gott som över.

Aladdin vs Paradis

Varför får man alltid chokladasken Aladdin när Paradis är helt klart överlägset mycket godare?
Min vän Linus tror det är för att asken är röd och vit och förnkippas då enklast med julen. Vilket är den tidpunkten på året då man köper antingen Aladdin eller det mindre sällsynta alternativet Paradis choklad.
Om nu fallet är så, borde man inte då överösas med Paradis choklad vid påsk? Den asken är ju gul!

Jag är borta

Jaha. Då var man nere i hemtrakterna(nästan). Resan till Linköping gick bra. Det var en visst en välkomstmottagning med självaste Östergötlands landshövding Björn Eriksson när jag steg av tåget i Linköping(det måste ju varit för min skull). Ingen röd matta dock. Inget välkomsttal. Inga fanfarer. Hallå liksom. Kändes lite lamt.

Har slagit in paket hela morgonen med barnen. Eller jag slog in mina paket och de fick leka med nåt annat. Min vuxna pedantism och barnsliga egovilja går inte så bra ihop med barn.
Paketen blev fina. Ingen Metro och City i alla fall. Men det är ju försent nu med den charmen.
Tänkte lägga in en bild på barnen in action men självklart så tog jag fel sladd till kameran.
Visste att jag skulle glömma nånting. Är alltid nervös får sånt där. Hoppas jag inte glömt nåt mer nu bara.

Mina öronproppar är inte borta längre. Daniel hittade dem i tidningen Nöjesguiden. De hade visst lyckats hamna i den ihopvikta tidningen som låg i hallen. Synd bara att de hittades 4 timmar försent. Men jag klarar mig nog. Nervös är jag i vilket fall som helst.
Det blir nya öronproppar ändå. De är nog rätt slitna efter 5 års användning.
Ska göra öronavtryck på torsdag. Sen kommer de om ca 3 veckor. Spännande.

Happy new year my ass

Så är det förstås den här nyårsångesten som spökar. Den har inte uppkommit för att jag inte ska göra nåt speciellt. Det är på grund av tanken på ett nytt år.
Tiden går så fort. När jag bara snöade bort.
Har alltid haft skräck för tiden. Ända sen jag var liten.
Liten är jag än, men då jag var mindre, yngre, bara barnet.
Vi säger sen jag var 5 år. Det stämmer nog ganska väl.
Jag är ju 17 nu? 13? Snart 24? Glöm det!

Som alla andra

Den här molande oron börjar bli lite jobbig. Mina livsnödvändiga öronproppar har som sagt försvunnit.
Jag känner mig naken. Jag har inget skydd att värja mig med längre. Inget vapen mot rädslan. Min fonofobi.

Vet att det kommer flera händelser som jag nu säkerligen inte kan gå på bara för att dem har försvunnit. Rent allmänt så känns det jobbigt att inte ha nån back-up om det skulle uppstå en besvärlig situation. Förut så har jag alltid haft dem med mig överallt. Visst skulle jag kunna använda vanliga gula proppar men jag är alldeles för "vill-inte-vara-annorlunda" eller "vill-inte-dra-åt-mig-uppmärksamhet-för-mina-handikapp". Tycker det är pinsamt. Till exempel: det skulle kännas jättepinsamt att ha gula öronproppar på en vanlig fest eller bio. Jag vill inte vara pinsam. Vill inte vara annorlunda. Mina specialproppar var så bra och diskreta.
Hoppas min remiss till öronläkaren går fort så jag kan fixa nya.
Vill ha möjligheten att vara lite normal för en gångs skull. Om jag nu någonsin varit det.
Vem är normal egentligen. Vad är det att vara normal? Vem bestämmer vad som är normalt eller inte? Jag kanske är hur normal som helst. Det kanske är alla andra som är knäppa.

Vart är charmen?

Idag på Lantz i P3 så pratade dem om inslagning av paket. Hur man gjorde fina snörningar, smarta omslag och sånt där. Passande tema med tanke på den kommande julhelgen.
De hade även en liten diskussion om att det var charmigt och gulligt till och med lite som en raggningsöppning om man som kille hade gjort en egen inslagning som var seriös, påkostad och annorlunda av det man ska ge bort.
Jag då, vad gör jag? Jo jag slår in tre tavlor som jag ska ge bort i tidningspapper från Metro och City. Jag är helt körd.

Julbord lika med ångest

Julbord är överskattat. Man blir bara mätt och får ångest.
Sen hamnade jag vid ett tråkigt bord. Jag hade ju ingen lust att vara social men kanske om jag hade hamnat vid ett bord med folk man känner lite bättre. Nu kände jag mig bara konstig. Som vanligt.

Hallå personalen

Det är personaldag idag och till det så bjuds det på julbuffé till lunch. Det MÅSTE man ju gå på.
Jobbigt bara att jag just idag känner mig asocial och ofräsch. Jag har långkalsonger, ingen proper klädsel och moppemusche(varken hann eller orkade raka mitt tre-dagars-skägg). Mer misslyckat kan det i och för sig bli, men för mig räcker det.
Jag ska i alla fall ta av mig långkalsongerna som ändå inte syns att man har på sig. Det kanske känns lite bättre. Nåt mer kan jag inte göra åt det yttre.

Reklamen är ond

Varje gång jag går in på Aftonbladets hemsida och samtidigt har MSN igång så tror jag det är nån som skriver till mig. Men näe då, det är bara ett reklam pop-up som kommer upp i aktivitetsfältet. Varje gång den kommer upp så tror jag nån vill mig nåt.
Jag vet ju mycket väl att det kommer upp men ändå så blir jag lika förvånad då det händer.
Och lika ... efteråt.

Jag är förlorad

Det har hänt. Det som jag inte vågat tänka på. Tanken som jag försökt ignorera.
Dem har försvunnit. Mina små älsklingar. Dem som jag inte kan leva utan.
Jag hittar dem inte och har ingen aning om var de kan vara.
Att vara utan dem är som maskinell sex utan skydd. Som att krocka utan bilbälte på. Som att hoppa fallskärm från 10000 meter men glömma ta på sig fallskärmen.
Som Romeo utan sin Julia.
Hur ska jag klara det här.
Jag får försöka överleva med de gula så länge tills jag fixat nya.
Dyrt kommer det bli också. En dyr men absolut nödvändig julklapp till mig själv får det bli.

Konst-igt

Igår förstörde jag en tavla med spackel. Det blev vackrare så.
Det var tänkt att bli en vas med blommor.
Stilleben är inget för mig. Det kan vara fint att titta på, eller mest att titta på tekniken som använts till motivet. Hur själva tavlan är gjord kan fascinera mig nåt otroligt. Att titta på penseldragen, färgmängden, om det är djup i tavlan, vilka färger som har använts. När motivet i sin helhet borde komma i centrum tittar jag hellre bakom och runtomkring. Hur har konstnären gått tillväga? Det fascinerar mig mer än vad motivet kan tänkas stå för.
Men det är inget för mig att göra.
Jag vill att det ska vara hårt, rått, smutsigt, oförklarligt, abstrakt. Jag har aldrig några mål när jag börjar. Jag kan ha en vision men den ändras ständigt för varje drag som inte stämmer överens med målet. Och eftersom jag inte har något mål så kan det blir hur som helst.
Förklaringen kommer när motivet känns fullbordat.
Eller så betyder det inget alls. Det är upp till bektraktaren att avgöra.

Hallelujah

Ingen söndagsångest. Allt är bara bra.
Såg små fågelspår i snön på väg hem. Det såg sött ut.






Du gick inte ifrån mig helt där på perrongen. Inte hela du.
Du lämnade kvar en sak på mig. Din doft.
Du kanske glömde den. Glömde bort att du lämnar spår efter dig.
Spår som jag aldrig vill ska försvinna.

Kräks

Jag är sur. Borde inte vara det. Men när jag är sur så vill jag inte vara glad. Det känns fel. Det är få saker som kan få mig på humör igen. Det är en sån där dum princip jag har. Att inte kunna ändra på sig "känslomässigt". Att vara glad för det som är.
Har man ställt in sig på nåt och det inte blir som man tänkt sig då blir man lätt besviken. En befängd uppgivenhet spökar i mig även att det säkert kommer bli kul ändå. Anledning är: mamma, systerdotter, moster och kusin skulle komma på besök men istället så är det "bara" mamma och systerdotter som kommer pga av det där dumma besväret vinterkräksjukan(fult namn på en dum sjukdom? virus? åkomma? whatever!) .
Det låter taskigt och det känns lite elakt att jag tycker att det inte är lika kul längre när bara mamma och systerdotter kommer. Det är en besvärlig inställning. Borde försöka uppskatta situationen istället för att blir irriterad på den.

Tråk

Förhoppningar leder bara till besvikelse. Bevisa motsatsen tack.

Jag kan ha fel

Ojojoj!
Var längesen jag blev så klarvaken som nu. Från nästan sömn till exploderande uppmärksamhet. Jag kunde ju tittat lite mer noga om det verkligen var mig det handlade om. Kom att tänka på om det kanske inte var jag som omnämdes.
Man ska alltid ha all fakta klar för sig innan man gör sig en åsikt.
Annars.
Det skrivna ordet är en fasanfull handling. Det försvinner inte. Det finns kvar: analyseras. Ens misstag kan bli en pinsam hemsökelse. Eller är det bara i mina tankar? Det är nog bara i mina tankar.
Det skrivna ordet var emellertid inget misstag men minuterna det tog att starta upp datorn för att få ro på oron över den tänkbara oriktigheten kändes som en evighet.

Världens bästa

Måste bara tilläga att den 28 December kommer Håkans nya album ”Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått”(för ni som inte redan visste alltså). Och vad finns på den. Jo den här: "Jag hatar att jag älskar dig så och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig" världens jävla bästa låttitel jag absolut någonsin har hört i mitt än så korta men ack så dramatiska liv.
Vet redan nu att jag kommer älska den. Fan också.

Hmm. Det kändes lite snurrigt och förvirrat men inlägget innan handlade alltså om att Håkan släpper sin singel "13" imorgon.

Imorgon kommer den

Det är en konstig djungel

Det är svårt att hitta nåt som man tycker om som ingen annan kan tänkas göra. Nåt som passar. Nåt som är ömsesidigt. Nåt som känns bra. Nånstans där man kommer trivas. Nåt som inte känns som en förlust. Innan det är försent.

Ja, vem tror på den nu

Vad skönt att veta, min vän?
När du tappar förståndet
Du inser snart igen,
att det inte är första gången

Dagens i-lands fashionproblem

Jag är förvånad, fast mest irriterad. Jag ville verkligen ha de där byxorna, Filippa K var det. Så kan jag inte ha dem. Storlek 32 var FÖR STORT! Och det fanns ingen mindre storlek. För en gång skull så önskade jag att jag var bara lite större.

Lost in translation

Snart är det dags att åka från jobbet och träffa Oxfilé och Frankie Four Finger inne i city. Hoppas dem inte gått vilse nånstans. Är ju lätt hänt om man inte kan Stockholm city så bra. Första gången jag var i stan själv gick jag vilse på Östermalm. Så kan det gå.

Fick besök av min chef på Adecco. Fick ett paket. Det var en termosmugg som det stod Adecco på. Jag har inga förhoppningar alls om det företaget längre. Eller jag har aldrig någonsin haft det, det blev bara mer likgiltigt nu.

Anteckna II

Jo, imorse så var det så kallt så jag tänkte jag skulle förebygga frossan genom att ha på mig en underställströja.
Det hjälpte. Lite. Jag frös ändå.
Det värsta var nog på stationen vid Liljeholmen. Där är det alltid kallt. Ska byta tåg vid Hornstull istället nästa gång.
Man kanske skulle ha långkalsonger också, kanske hjälper mer mot kylan. Det var lite kyligt om benen. Hjälper inte det får jag väl köpa en skoteroverall. Det skulle va nåt. Man kan omöjligt frysa då.
Kanske kan bli nya fashiongrejen.

Busungarna

Busungarna på radion. Snacka om nostalgitrip. Har en 7" singel med dem hemma, "Sommarlov" tror jag den heter. Undrar vad dem gör idag?

Anteckna I

Imorse låg det en hög med bajskorvar inne på Albys tågstation när jag kom dit. Tror det var hundbajs men högen var så stor så jag skulle inte bli förvånad om det hade varit en häst som hade lagt en kabel. Frågan är bara vad en häst gjorde där inne i så fall.

Additionstress, det är det nya

"Hon har supersnyggt hemma och lagar alltid gourmetmat", eller "han har läst alla August-böckerna", eller "hennes kläder är alltid rätt" - eller kanske värst: "De missar aldrig barnens matsäck och knappast föräldrafikat på sexårs." "Additionstress är det nya modeordet. Det vill säga man skapar sig falska föreställningar om hur lyckade alla andra är. Framför allt adderar man alla andras framgångar och jämför med sina egna tillkortakommanden. Ett ständigt aktuellt räkneexempel, särskilt kring jul, som borde varit med i dagisdebatten.
Helena Lindblad i gårdagens SVD om den nya stressen.

Ja då har det fått ett namn också. Aldrig tar det slut. Det hittas på så mycket saker nu för tiden. Snart så dör man väl om man går utanför dörren. Och jag låter som en gammal gubbe som är rädd för allt det nya.

Det är så han säger det

Jag ville skriva nåt om Håkan men jag kunde inte komma på hur jag skulle formulera eller beskriva det. Det är för mycket känslor. Det kanske kommer nåt senare.

Ska de va så här?

- Hör på ditt blekfeta arsel! Det handlar om integritet och cred för fan. Det finns vissa regler att följa...
- Men ska det va' så här, då vill jag gärna ha en manual att följa. Jag gillar ju fan Amy Diamond. Jag hatar dom där engelsmännen, jävla foliefittor...

Toalettobehag

Jag tycker inte om att sitta på saker när någon annan precis har suttit där. Som till exempel toalettsitsar och säten på bussar och tåg. Toalettsitsar är verkligen äckligast. Kvittar nog vem som har suttit där så känns det obehagligt. Tror det har nåt att göra med värmen och den extrema men ändå så distanserade närheten. Man kan verkligen känna att någon annan har varit där. Lämnat efter sig massa äckliga baciller och sånt där läskigt. Jag föredrar i så fall iskalla toalettsitsar framför baciller.

Att göra sig tankar och att ångra allt

Ibland gör vi en handling utan att veta varför. När den är gjord blir vi förvånade över att vi gjorde den. Eller också blir vi rädda. Men ur förvåningen likaväl som rädslan växer fram en förklaring till handlingen, måste göra det, ty det oförklarade fyller oss med en ångest som vi inte orkar bära längre. Men när förklaringen väl är tänkt eller uttalad har vi glömt att den kom efteråt, att handlingen kom först. Blir vi aldrig påminda om det, därför att handlingen stämmer med förklaringen, är allt gott och väl. Men ibland är allt inte gott och väl. Det är då vi plötsligt märker att förklaringen som gavs oss är lögnaktig, att den, när handlingens följder en gång står klara för oss i ljuset av allt det som sedan hände, då visar sig vara en förfalskning av vad vi innerst avsåg med handlingen. Det är då vi känner verklig ångest. Ty verklig ångest är att inte kunna lita på sina tankar när de är ensamma. Verklig ångest är att veta att ens tankar ljuger fast man själv är sann.

Sällsynt art

Igår: December, har du några hjältar kvar.
Det kom i blå text. Blå text är fin.
Den egentliga fortsättningen av textraden är bättre än vad jag kom att tänka på. Kommer inte ihåg vad jag skrev istället. Det var inget av dem i vilket fall.

Våra ledare är döda
Historien har övergett oss
Det förflutna är ett skämt

Jag? Min egen ledare?
Historien överger mig inte.
Det förflutna är inget att göra sig tankar över.

If I could sleep through the cool nights
If I could breathe and eat right
If I had worked all summer
Maybe I wouldn't feel so hollow

If your love I could command it
Get your head to understand it
I'd go twice around the world
Even though I may not find it

Ett stort steg

Jag tycker Amy Diamond är skitgrym.
Så. Nu var det sagt.Vilken bekännelse. Ni förstår inte hur det tar emot att säga en sån sak offentligt(nästan). Det är pinsamt. Jag går emot mina egna principer. Principer är i regel inget bra att ha. Man låser in sig själv i små vrår och sen kan man inte komma ut för det känns fel att gå emot sin egen princip. Jag tänkte jag skulle bryta en del principer(av många), är ganska trött på dem. Regler är ju till för att brytas(i vissa fall).
Vilka tänker jag inte säga. Det märks nog. Om jag klarar av att bryta dem.

Reflektion kolon

Madonnas senaste skiva "Confessions on a dancefloor" är klädbutikernas nya favoritmusik. Typ.
Förutom på Weekday, där spelar de musik som inte säljer massivt eller har tjocka pr-plånböcker. Bra. Inte bra är att man nästan blir döv av den höga ljudvolymen. Vad är det för fel på folk. Det är inte coolt med hög musik i butiker, det är inte coolt med tinnitus. Det kanske är ett trick för att sälja mer. Man blir stressad och impulsköper i panik ett par jeans eller en jacka bara för att komma därifrån. Troligt? Näe.

Åka bil, åka biiiil

Handen på handbromsen hela tiden. Men jag får inte. Det är förbjudet att leka. Det har jag fått erfara. Men jag vill, vill, vill.

Keps får man inte ha på sig heller. Det är oförskämt tydligen.

Ett år sen och jag har blivit en toffel.

Slave to the wage...

En grej bara

Stig Dagerman är grym som fan!

Ty för den som är tvungen att sörja kan glädje se ut som rädsla. Man är rädd för att visa sin glädje. Men mot denna glädje är ingenting att göra. Den som är glad över någon som lever skrämmer inte en död.

Snöstorm

Det borde vara förbjudet med dagar som denna. Det borde vara förbjudet att vara ute dagar som denna. Det borde finnas en utegångsförbudlag för dagar som denna. Vill inte vara ute. Dagar som denna tar jag vilket jobb som helst bara jag slipper vara ute.
Fast helst av allt vill jag bara sova. Det var längesen jag var så trött som jag är idag. Om jag lägger mig ner så somnar jag. Dessutom är jag orakad. Mitt huvud är i vakuum, jag går omkring i en bubbla där det alltid låter och tv-bruset är konstant.

6 månader sen...

Så länge hjärtat mitt slår
Så minns Jag dig när
Du stack ett hål i min Kevlarsjäl

Helfestligt, allmänbildande, jätteintressant, kunskapsorienterat

Hysteriskt roligt med Sveriges egna MacGyver Beng Alsterlind.
Titta när Bengt visar hur man tillverkar en säckpipa eller gör smörgåspålägg av ägg.

Allt tar slut

Snart hemdags och den fantastiska boken har tagit slut. Läste ut den igår. Sorgligt.

Hade bara en oläst bok på lager, Stig Dagermans Bränt barn. Vet inte hur det ska gå med den. Den förra boken jag försökte läsa av Stig Dagerman gick inte så värst bra. Hoppas denna går bättre.

Fear of the dark

Tur att det är fredag imorgon annars hade jag legat kvar i sängen. Hade väldigt svårt att ta mig upp imorse. Orkar ingenting längre, det enda jag vill göra är att ligga i sängen. Borde inte skriva sånt här men det är så det är. Längtar till helgen men när den väl kommer så är det bara ångest. Tycker inte om fredagar, de är bara till besvikelse. Lördagar likaså. Söndagar vill jag inte ens prata om.

1,966

Beräkna din kroppsyta.
Min kroppsyta blev 1,966m². Vilka värden jag angav kan ni ju klura lite på.

I had a ... day

Ont i huvudet.
God lunch. Potatismos med köttbullar, allt egenhändigt gjort från potatis till mos och kött till golfbollsstora bullar.
Snart dags för resan hemåt i mörkret.

Väntan, besvikelse, väntan, besvikelse, kanske nu då, näe, besvikelse, väntan, väntan, väntan uppgivenhet.

Morgonstund har musik i örat

Morgonen började bra. I bilen på första turen:
Death Cab For Cutie - Soul meets body

Cause you’re the only song I want to hear
A melody softly
soaring through my atmosphere
Where soul meets body

Direkt efter det:
Kent - Dom som försvann

Jag har bränt mina skivor
Eldat upp dina brev
Och askan ligger i drivor

Konfliktfylld

Trots mina fruktansvärda neuroser idag så har jag känt mig piggare och gladare än vanligt.

Jag fattar inte riktigt, det borde inte gå ihop. Man kan inte vara glad samtidigt som man är i beredskap på att dö eller bli blind på samma gång. Eller så hade jag kanske bara glömt bort det vissa stunder.

Neuros [nevr'å:s] neurosen neuroser subst.

Sammanfattande benämning på en grupp psykiska sjukdomar, vilka uppkommer genom en konfliktfylld livssituation och personens sätt att uppleva och reagera på denna.

Vart har du varit gamle vän

Energin har kommit tillbaka i en liten form. Igår målade jag och idag har jag katalogiserat mina CD-skivor i nån flummig favoritordning och packat ner dem i IKEAs smarta förvaringslåda KASSETT. Tyckte det var lite fiffigt, blir CD-skivorna inte dammiga. Dessutom så kommer de ju fram lite mer istället för att vara gömda i en stor kartong långt inne i en garderob som man inte orkar rota fram när man blir sugen och nostalgisk på nån gammal skiva.

Insomnia reverse

Jag vet att jag går i sömnen men jag vill inte vakna upp.

Bryt

Gaaaaaahh. Kan inte släppa det. Jag är "Lotta på Bråkmakargatan"-arg, irriterad och så ställer man sig och stampar ilsket(man får den känslan för att göra det men man kanske inte gör det, inte bland folk iaf, det ser kanske lite konstigt ut) för man vet inte var man ska göra av all irritation.
Nästa gång är det fasiken min tur. Snälla. Eller var det sista chansen...

Svårt att vara alla till lags

Vad var det jag sa, fem minuter efter att jag skrev det så var det över. Det blev ingen lägenhet på söder. Varför kunde det inte varit jag som hade det sista budet som hon först hade tills jag kom och förstörde det för henne. Hon blev visst skitsur när jag trissade upp priset 100 000 till fyra timmar innan hon skulle skriva kontrakt. Men säljaren blev nog glad.

Homofilifjonkan

Vilken morgon, är i upplösningstillstånd. Mina händer skakar. Nervös och hysterisk. Skiträdd kan jag lägga till också. Vad har jag gett mig in på. Innan klockan 11.00 kommer det vara över.

Panikkörde posten på 25 minuter. Normalt brukar det ta mellan 45-60 minuter.

Braindead

Har varit glad idag, otroligt eller hur. Bara positiva besked och det mesta har flytit på utan problem.

Hela dagen går man och längtar till att få sluta jobbet och åka hem. Man fylls upp av en vällust av tanken. Längtar till den dagliga resan hemåt med den fantastiska boken i fokus. Resan blir ett uthärdligt vakuum i dess värld. Sen då, när man är framme. När man har gått den fyra minuter långa promenaden till huset, halvsprungit upp för trappan till våning sex(jag åker inte hiss), slängt sig innanför dörren i hysteri. Jo då tar all glädje slut. Jag har inget att längta till längre. All energi är som bortblåst och glömd. All ideér om skapelse och engagerande uppslag är av nån märklig anledning helt ointressanta. Jag förmår mig inte till att göra nånting. Sitter istället och dödar tid på de mest meningslösa sätt bara det inte kräver nån större tankeverksamhet eller fysisk aktivitet.

Allt kan ju inte vara happy happy men nästan

Det verkar som att nåt går åt rätt håll i alla fall. Kommer få en löneförhöjning, vet dock inte hur mycket än men det är nåt att se fram emot. Får nog veta nästa vecka, tror jag, hur pass mycket rikare i pengar jag blir. Dessutom kommer jag få det retroaktivt från 1 maj vilket känns helt otroligt trevligt.

Men, mitt sjukintyg som ska till Försäkringskassan är på vift nånstans, IGEN. Väntar fortfarande på pengar där ifrån och de behöver sjukintyget för att kunna betala ut dem. Skulle vara passande med en liten julbonus.

Det är humor

Jag har länge funderat på en lista av de bästa programledarparen i...eh...typ nutid. Eftersom jag har tänkt klart på listan nu så tänkte jag publicera den. Listan är inte i rangordning utan det är bara en lista på vad jag tycker är de bästa programledarparen. Anledningen är att jag kunde inte komma fram till vilka som var bäst eller i vilken ordning de skulle placeras. Det är ju humor fast med olika vinklingar. Skriv kommentarer för fasiken.

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson("100 Höjdare", "Grattis Världen", m.m)
Allt de gör är hysteriskt och smart. De har säkert en hel stab bakom sig men vad gör det, det de gör är ju sjuuuuuukt roligt.

Musse Hasselwall och Andreas Halldén("Rallarsving" ZTV)
Det är inte för att jag gillar kampsport(vilket jag inte alls gör) som jag tittar på Rallarsving utan för att Musse och Andreas är så, ja jag vet inte, så bögiga helt enkelt fast på ett gulligt sätt. Straight homo-romantik i machomjuk(va?) miljö. Det är kul.

Anders Johansson och Måns Nilsson("Så funkar det" P3, "Clownen luktar bensin" P3, "Morgonpasset" P3, "Anders och Måns" SVT)
Dialekten och de ovanliga inslagen. Vet inte om jag behöver säga mer.


Jag funderade också länge på den kvinnliga sidan. Tyvärr(får man väl säga) så kom jag inte fram till något. Det enda jag kunde komma på var de där två tjocka tanterna som åkte omkring på en motorcykel med sidovagn i den Engelska landsbygden och lagade konstig mat. Programmet visades säkert för en 5-7 år sen. Annorlunda är väl ordet.

Kakmonstret

Nu har jag mosat i mig en jävla massa kakor med mjölk. Det var några Danska kakor, billiga var dem. Först tänkte jag köpa pepparkakor men antagligen så vill inte Göteborgs Kex att man ska bli sugen på deras pepparkakor. Det stod nämligen med stora bokstäver på paketet att de var BAKADE MED SMÖR! Kan de inte vara lite mer diskreta. I dessa tider med larm om fett och socker och allt man äter dör man av(nästan i alla fall). Hur tänker marknadsföringsavdelningen på Göteborgs Kex, tydligen inte alls. Nu blir man ju bara avskräckt istället.

Summering av helgens filmtittande

Lördag:
My Neighbor Totoro - 4/5
Azumi - 3/5
I Heart Huckabees - 4/5
Shanghai Noon - 2/5
Shangai Knights - 2/5

Söndag:
I hennes skor - 4/5

Kallt blir kallare

Det är kallt, jag är trött. Jag tycker det är kallt nu och det kommer bli kallare. Hur ska det gå det här. Hade glömt bort hur kallt det kan vara 06:33 på tunnelbanan på vintern. Förträngt det troligtvis.
Men men, jag är glad ändå.
Även att det jag skriver kanske låter eller verkar jättedeppigt och hemskt så är det inte så farligt. Jag har en fäbless för att låta mer dramatisk än vad det kan vara.
Som igår till exempel. Det var ingen ångestfylld dag alls, jo lite kanske men det var bara petitesser, lyxångest. Inget av vikt att bli dramatisk över. Men ändå så får jag det att låta som det var en hemsk dag. Det var det definitivt inte.

SMS-terrorn börjar snart.

LKGN

Har kommit till insikt att det troligen är bättre att leva i fantasin än i verkligheten. Varför finns det annars så många religioner och framför allt; varför tyr sig så många människor till kristendomen. Men det skulle kännas som att ge upp och jag gillar inte det.

Jag fick lite av en smärre chock förut. En positiv sådan, med hjärtklappning och alla tillbehör. Men det visade sig vara falskt alarm...tror jag. Snap back to reality, oh there goes gravity.
Verklighet och gravitation på samma gång, kommer det hända nån gång?

Lika kladd, graviditet noll.

Gissa citatet, please!

Det var några dagar sen men det kommer en låt idag faktiskt. Kan det inte för en gångs skull vara som i:
Embrace - Gravity

Plastigt värre

- Flicka lilla, vet du inte att rosor som tidigt blommar vissnar fortast!
Charlotte stirrar tillbaka på Gertrud medan hon tuggar och sväljer det sista av tårtan. Sedan svarar hon utan en blinkning:
- Yeah, but this one is plastic!

Fredagssysselsättning

Åka in till stan: titta på folk och onödiga saker som man av nån mystisk anledning trånar efter.


Åka hem: titta på film.


Blir jag blind tar jag livet av mig.

Virre-TV

Jag måste skaffa TV8 om det nu inte redan finns hemma. Anledningen kan du läsa om här.

Gör mig döv

Satan vad jag verkligen hatar de där förbannade jävla tiggande musikanterna på tunnelbanan. Jag har liksom ingen lust att höra deras vidriga dragspel användas till nån gammal folkmusiklåt från nåt utomländskt land mitt i rusningstrafiken. Nej, jag vill inte höra nåt jävla dragspel eller nån musikant på tunnelbanan någonsin. Uppskattar verkligen folk musiken? Har svårt att tro det. Väntar bara på att nån ska tappa besinningen på dem och slå sönder deras instrument, så skönt det skulle vara att se. Finally, det blev tyst.
Enda musikant jag uppskattar är den där lilla gumman i folkdräkt från nån öststat som står på Drottninggatan och spelar på sin blåa blockflöjt. Respekt.

Snorta lite

Klicka här.

Youghurt

Här ligger jag och myser med ett trasigt finger samma kväll som jag dödade det. Fånigt, ja jag vet. Kan faktiskt fortfarande inte böja på det. Är lite orolig, tänk om jag aldrig kommer kunna böja det mer. Det kanske kommer fastna. Jag kanske bröt nåt ben och sen har det växt ihop fel så nu kommer jag aldrig kunna böja det nåt mer om inte läkarna bryter sönder det på nytt så det läker rätt och så måste jag gå med ett sött litet gips på fingret i tre månader. Blir man sjukskriven då? Man kanske blir sövd när de ska göra det, åh jag längtar redan. Skulle vilja somna in med narkos varje kväll och vakna upp med ett rosa fluffigt moln i tankarna. Gillar narkos. Har bara fått det en gång men det var mysigt när jag fick det. Vill ha fler gånger.

Men liksom hallå

Att åka omkring(jobba) på ett av Sveriges lärosäte för lag och ordning i en Mitsubishi Spacerunner och lyssna på KRS One - Sound of da police och dessutom tycka det är skitbra känns lite...odd!

Police man come, we bust him out the park
I know this for a fact, you don't like how I act
You claim I'm sellin' crack
But you be doin' that
I'd rather say "see ya"
Cause I would never be ya
Be a officer? You WICKED overseer!

Moon River

Moon River wider than a mile
I'm crossing you in style some day
Oh dream maker you heart breaker
Wherever you're going I'm going your way
Two drifters off to see the world
There's such a lot of world to see
We're after the same rainbow's end
Waiting 'round the bend
My huckleberry friend
Moon River and me

Säxy böj

Hörde musik som fick mig att minnas. Inga speciella minnen bara små obetydliga fragment ur mitt liv. Tillfällen då jag lyssnade på just den musiken. På den tiden då jag var en förvirrad tonåring(är väl det fortfarande!?) som försökte komma på vem man var. Som bodde i en liten håla och längtade bort. Längtar fortfarande men vet inte var.
Kändes bra att det inte hade nåt känslomässigt samband, inte så att man ville spontangråta okontrollerat när man hörde den. Det har varit så mycket sånt på sista tiden, kanske har jag blivit mer mottaglig eller så är jag bara ovanligt blödig just nu. Som ett öppet sår i min kevlarsjäl...blablabla...man blir trött på ditt jävla gnäll.

För mig gjorde jag allting fel

Man vet aldrig med någon annan.
Man vet aldrig med nån annan men man inbillar sig och ofta fel och negativt.
Jag målar ner skönheten i sot- och skit-färg av rädsla, slår bort lyckan och tänker: "inte vara lycklig nu för lycklig kan försvinna och hej sammanbrottet".
Störd är jag.

Två människor som försöker våga ge bort sina hjärtan fast de egentligen inte vågar för det känns så oerhört farligt.

Virtanen i söndagens blogg.

Dom har molnen i famnen

Reflektion: Det är behagligt väder. Trodde det hade snöat först, men inte då. Dimman är så tät så man ser inte ut, ett vitt suddigt och lent moln har lagt sig som försvar och döljer med insvepande omsorg Botkyrkas vackra natur och miljö. Vad gör det, det är ändå inte mycket att titta på. Ironin är begriplig och oförtäckt.

Handikapad

Har funderat på hur lätt man kan känna sig handikappad. Bara en sån liten fjuttig sak som att göra illa sig i fingret kan få en att bli delvis funktionshindrad, MEN, att man dessutom uppfattar det som ett besvärligt funktionshinder är egentligen helt löjeväckande med tanke på hur en del människor med SVÅRA kroniska rörelsehinder har det.
Känns som det är lite svårt att likställa.
Man kan ju inte säga "Åh, jag har skadat mitt finger så jag kan inte jobba, måste nog sjukskriva mig.", hör ju hur dumt det låter. Fingrar och tår är lite mesigt att beklaga sig över, om det inte är nån allvarlig skada man har dragit på sig. Men ändå, det låter fortfarande löjligt. Tills man visar upp skadan, beviset på att det gör ont och att man delvis är lite handikappad. Man har typ råkat sågat bort en liten fingerstump, man kanske har brutit fingret eller olyckligtvis trampat i klaveret(hahaha) och stukat foten. I mitt fall är det dock inte så farligt. Jag har ju bara halvt dödat fingret.
Imorse när jag hade duschat och stod och torkade min späda kropp så blev jag lite häpen över hur fort kroppen läker. Granskade fingret och såg att det redan har bildats ny hud och att det inte gör lika ont längre, PANG, precis då jag tänker att det inte gör så ont längre så slår jag i fingret rakt över såret på dörrlisten. Det gör visst ont längre.

Obs! Titeln är ingen felskrivning.

Meine hand ist kaputt

Jag dödade nästan mitt vänstra pekfinger igår, hyvlade sönder det med hjälp av en stol. Det var jätteskönt, verkligen, jag vill inte uppleva den smärtan igen. Det gjord så jävla ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Först klämma sönder fingret med sin egen tyngd och sen slita bort massa hud nästan ner till benet då man ska dra bort fingret samtidigt som man klämmer det mellan ett lodrätt vasst stålrör(stolsbenet alltså, stolen var liksom trasig. Stolens sits satt lös.) och stolsitsen därför man sitter fortfarande kvar på stolen. Allt hände på mindre än en sekund så man han inte fatta vad som hände. Undra om man kan jämföra det med nån annan smärta, Anna-Lena Brundin har sagt att föda barn känns som att skita ut en stol. Inte för att jag skulle vilja byta men den där stolen gjorde jävligt ont även att jag inte sket ut den. Jag lyckades med att hamna i nåt slags epileptiskt svimningstillstånd i några sekunder för att det gjorde så förbannad ont. Helt okontrollerat, som en sprattelgubbe man slår av och på hela tiden och varje gång man slår på den så rycker den liksom till i hela kroppen. Måste sett helt galet ut.
Nu efteråt ser det nästan ut som fingret fått någon konstig infektion, tänker på zombies och annat slamsigt. Det syns att det hyvlades bort en hel del hud, jämför man med det högra pekfingret så är det tydlig nivåskillnad. Tänk om det kanske börjar ruttna och faller av.

Nu börjas det

NK har börjat julpynta, i Kungsträdgården kan man åka skridskor, i tidningarna annonseras det om julbord. Tycker det är lite mysigt faktiskt.

En film

- "Can I stay a little longer?"
- "Stay forever."
Sen blir det katastrof och allt blir ensamt, trist och hopplöst. Tiden går, sommaren blir till höst, hösten blir till en lång kall vinter, vintern övergår till vår och en liten gnutta hopp. Hoppet försvann och velandet är ännu en katastrof. Sista chansen. Det blir vårdslös körning genom Londons gator. En lite pinsam presskonferens. Värsta smilen. Alla är lyckliga, det blir vackra och glada scenarion och i bakgrunden spelas nån passande positiv låt. Sen var det slut och jag hade ont i magen.

Och som jag önskar att du var här nu

Söndagsläsning

Ja då har man läst ut Da Vinci-koden. Den var väldigt bra faktiskt, gillar "äventyrsthrillerns" med mystiska och religiösa framtoningar. Har alltid fascinerats av det, mest genom tv- och data-spel faktiskt. Nördig som man är. Indiana Jones, Broken Sword, Monkey Island, Loom, etc. Fick lite flashbacks till mitten av 90-talet när jag läste boken och blev väldigt sugen på att spela nåt av dem igen.
Ska bli intressant att se hur filmatiseringen av boken blir. Tom Hanks och Audrey Tautou i huvudrollerna, känns som en lyckad kombination.

Snart blir det att gå på ännu en lägenhetsvisning...

Glöm dagens låt

Helgens bomb som föll, om och om igen:
Kent - The Hjärta & Smärta EP

Askungen

Tvätta, städa, diska, jobba. Aldrig får man vila.

Min ursäkt för att gömma mig igen

Jan Stenmark

Dom som försvann

Kommer bli din vid guldgula fält
Ja vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen igen
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Och jag tror minsann min själ dör av svält
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll

Dagens barnkörsjämmer:
Kent - Dom som försvann

Skynda skynda

Jag vill hem nu, hem och ladda ner kents nya EP. Sen måla, måste måla.
Efter lunchen fick jag en konstig känsla i kroppen, trött och tryck över bröstet. Har absolut ingen aning alls för det har varit en bra dag idag. Ingen ångest alls. Man får inte må bra för då mår man dåligt.

Kuben växer

Beroendeframkallande pussel. Lite mystiskt, lite sött och otroligt svårt.

Typ dagens låt:
The Bravery - Honest mistake

Pocket vs inbunden

Det var jävligt dumt och synd för nu har jag otroligt svårt att smälta det. Dammit också!
Har i alla fall nåt att klaga över.

Tror jag ska gå och lägga mig. Läsa lite. Började på Da Vinci-koden förut när jag var på väg hem från jobbet. Har varit lite anti mot den, har lite svårt för böcker som haussas nåt enormt och verkligen ALLA MÅSTE LÄSA DEN NU. Sen så har den bara funnits som inbunden eller på engelska(orka läsa den på engelska). Gillar inte inbundna böcker, de är så..eh..hårda. Tycker mer om pocket, de är små, behändiga, söta och inte så hårda.

En dagens:
Aimee Mann - Wise up

Som jag anade

Jag lät den glida ur mina händer förra veckan. Nu är det försent. Jag brukar vara grym på att göra bra affärer men jag blev ruskigt neurotisk när det verkligen gällde. Mina nerver ville inte riktigt. Det var ju lite dumt och synd.

Hör och häpna

Varför kan inte dagens schlager låta som den gjorde på 70-talet då hade det ju varit mycket roligare.

Dagens låtvalschock:
Forbes - Beatles

Fartblind kriminell

Jag skulle lätt kunna räkna upp alla de musikskivor jag köpt de senaste två åren på min ena hand. Jag tror det är två eller kanske möjligtvis tre stycken. Jag har helt tappat mina moraliska värderingar angående kopieringsrättigheter och även mitt tidigare intresse audiofili. Kan inte påstå att jag saknar dem. Det är ju så mycket enklare att ladda ner musiken...hmm...på olagligt vis.
Men, på fredag ska jag göra min första lagliga nedladdning av musik. Min första(lite nervöst), jag vet inte ens hur det funkar när man "köper" musik på nätet. Det har ju alltid funnits tillgängligt "gratis" innan så varför köpa? Egoist, mm, jo. Förlåt för att jag stal er underbara(förmodligen) musik.
Enda gången jag använder min cd-spelare är när jag inte har just det specifika albumet(om jag har det på CD vill säga) jag vill lyssna på på datorn, vilket händer väldigt sällan. Ska man då orka leta reda på skivan i någon undangömd kartong långt inne i en garderob fullproppad med olika saker(skräp?). Jag saknar inte det heller, att ha ett etui med en silvrig plastskiva i alltså.
Jag är väl ingen riktig samlare, jag har omvärderat värdet i att ha hyllmeter med cd-skivor. Det kostar pengar och så samlar det damm. Jag köper bara kents skivor, och Håkans. Det räcker.

Hur mycket är du värd?

På Human For Sale kan man räkna ut hur mycket man är värd. Om man orkar, det verkade krångligt så jag gav upp.

Syntax error

Kommer inte på nåt vettigt att skriva, blir en låt i alla fall.

Dagens electronicamys:
Ladytron - He took her to a movie

Summering av helgens filmtittande

Fredag:
Wallander Mörkret - 2/5

Lördag:
Criminal - 3/5
Million Dollar Baby - 4/5

Söndag:
In Good Company - 4/5
The Woodsman - 4/5
The Bourne Supremacy - 3/5

Siffrorna visar betyget.

What´s your idea of being normal?

- When will I be normal?
- We have alot of work to do.
- Will I ever be normal?
- Oh, what´s your idea of being normal?
- What´s your idea of being a fucking shrink?

Dagens låt:
Boards of Canada - Slow this bird down

Liten är duktig

Jag tog mig i kragen. Jag har diskat, är jag inte duktig. Jag har lagat mat, pommes frittes(fult ord) och bearnesås med nån köttbit(lägg märke till att det var pommes frittes med bearniesås och inte nån köttbit med bearnesås och pommes). Väldigt kulinariskt, min kokkonst är få förunnad.
Så har jag tittat på film, Million Dollar Baby. Trodde det skulle vara en riktigt bra feel good-film men den var ju bara jobbig och hemsk. Men den var väldigt bra ändå.

Är så sugen på att festa. Drack två öl, kände mig lite lurig(hm, lättpåverkad kanske).
I just need to dance. Im serious tonight, no guys. Screw guys. I had a rough week and I just need to dance it out. I wanna stand in a circle with our pocket books and shoes...and just...I just wanna dance.

Lördagens disco this you fuck:
Madonna - Hung up

Varje lördag är en upprepning

Jag har inte gjort ett förbannad dugg idag. Jag hade ju tänkt att måla men förmår mig inte till det. Jag hade tänkt se på sjuttioelva filmer men jag har inte ens tittat på senaste avsnittet av Naruto. Jag hade en fundering om att jag skulle ligga i sängen hela dagen, sluta äta, gömma mig under täcket, bli ännu mer betydelselös och liten. Men jag la ner det. Det var ju positivt i alla fall.
Jag kanske skulle diskat, näe! Städat, näe! Duschat då, näe!
Istället har jag suttit vid den förbannade datorn och inte gjort ett skit, ingenting. Jag fattar inte hur man kan åstadkomma så lite på så mycket tid. Det är otroligt.

Föraktet och hopplösheten

Ingen förstår mig.
Jag förstår mig inte.
Är så trött på mig själv.

Det är en konspiration

Dagens låt:
Thåström - Fanfanfan

Ibland vill man vara trög

Jan Stenmark

Då var det dags igen

Det kändes som ett melankoliskt knutnävslag i magen när jag hörde den första gången. Jag var inte förbered på det när det kom, det är jag aldrig. Jag är så svag för såna låtar, jag dras till dem utan att jag vill. Som om det skulle vara mitt naturliga state of mind. Lilla Sophie, det är så vackert och sårbart, kan inte sluta lyssna.

Idag såg jag en näbbmus, den var hur söt som helst. Ville kela med den men den sprang och gömde sig. Typiskt.

Dagens svårmod:
Sophie Zelmani - I can´t change

Börja om från början

Extras var alldeles kalas igår. Inspirationen inte lika så, den dog ut efter fem minuter då jag inte kunde fullfölja ett projekt för att färgen hade torkat och det såg för jävligt ut om man försökte fortsätta på samma arbetssätt på det tidigare utförandet. Metoden fungerar helt enkelt bara om man har en förmåga att måla hela tavlan i ett moment. Det ska bli intressant då den 1/4 jag hade lyckats göra tog tre timmar på en tavla som är 110x120cm. Ser det som en prövning av mitt tålamod. Jag börjar om igen på lördag, kanske. Om jag orkar.

Sån tur man kan ha

U2s minikonsert hos Conan O´Brien var förträfflig. Ren slump att jag såg den. Skulle fixa lite käk, satte på tvn för att kolla om Will & Grace hade börjat(det hade den inte), zappade runt lite, Bono och The Edge i en akustisk version av "Stuck in a moment you can't get out of "(Hm, eller är den akustisk i originalversion? Kommer inte ihåg just nu, pinsamt! Den var bra som fan iaf.), sen körde de "Vertigo" och då blev det ös. När det var slut käkade jag blodpudding med fläsk till Will & Grace. Underbar tv-serie.

Dagens låt:
U2 - "Stuck in a moment you can't get out of "

Om fruktan

Jag försökte vara lite finkulturell och intellektuell senast jag var ute på pocket boks-shopping. Det var bara dumt. Köpte Stig Dagermans "Ormen", den är ju hur jobbig som helst att läsa. Den är säkert jättebra, men jag orkar inte med den. Allting ska förklaras till den grad så att den minsta känslan blir oerhört dramatisk. Det är för mycket beskrivet och för det mesta ska det förklaras av någon analytisk synonym eller dramatisk parallell. Jag kan inte koncentrera mig så mycket att man orkar ta in all den information man får. Det är väldigt bra skrivet men det blir för mycket helt enkelt. Dessutom utspelas bokens handling i det militära på 40-talet vilket inte känns så intressant och spännande. Jag lägger ner boken helt enkelt. Har aldrig lagt undan en bok för jag inte orkade med språket. Det känns tungt.

Nu är jag lat igen

Igår när jag läste Metro såg jag en annons från Poppius. Man kanske skulle försöka bli nåt journalistaktigt, en liten gymnasiedröm jag haft som jag lade på is då det begav sig. Det kanske bara är en av många karriärsdrömmar jag kommer lägga ner då jag blivit alltför realistisk eller ointresserad av det. Fast det känns jobbigt, det känns som värsta prestationsångesten. Hur skulle jag klara det? Se där, gett upp redan vid det här stadiet.

Dagens låt får ni gissa själva. Den är hur enkel som helst. Ni får namnet på orkestern, det borde räcka:
Kent -

Det är inte sant

Fy fan vad vidrigt. Jag är skiträdd men samtidigt överlycklig. Hur ska det gå det här. Känner mig som Roland i "Torsk på Tallin". Lika neurotisk och nervös.

Nu ska jag se på film och försöka ta det lugnt, "Batman Begins" blir det. Festar på chips och cola för det är en sån konstig men kul dag!

Dagens låt:
The Foundations - Build me up buttercup

Förstööööööööööör

Jag är så trött. Börjar nog bli sjuk. Lika bra det.

Kan de inte ge fan i mina lägenheter. Finns andra de kan köpa istället. Har hört det finns en i Rågsved som är till salu. Köp den istället. Det skulle uppskattas. Det är ju bara dumt att komma och sno mina när det redan finns andra liksom.

Gener och anlag

Att be om nåt är ju stört omöjligt. Alltid nån som ska sätta sig emot eller bli avundsjuk. Gör vad ni vill jag bryr mig inte, jag klarar mig på egen hand. Jag behöver inte er.

Gud så spännande

Imorgon börjar det igen. Måndag och nya sanslösa budgivningar. Måndag och nya sensationella äventyr.

Dagens låt:
Mew - Behind the drapes

AB Stockholmshem

Vi flydde byarna för stan. Vi flydde pappersbruken, fördomar och prat. Bland Stockholms andra landsortsbarn vimlar vi på Krogen-utan-stereoapparat. Skrattar vi åt dom som stannat hemma, som tar hand om våra gamla. Vi borde skämmas. Men här är trendset diktatur. Vi granskar våran spegelbild i skyltfönstren i smyg. Vi tar ett tåg hem över jul. Runt granen viskas det om dialekt och attityd.

Dilemma

Vad väljer man; att bli döv eller att bli blind?
Om man av någon anledning skulle få det valet.
Kan varken välja det ena eller det andra, båda är lika hemska att mista av olika skäl.

Lördagsäcklet

Jag har inte varit ute på hela dagen. Det var jag inte förra lördagen heller. Jag går omkring som en sunkig a-kassa-wannabe och pular med dittan och dattan. Har inte ens duschat eller borstat tänderna, hur fräscht är det då. Fast för det mesta slöar jag vid datorn och får ångest. Men idag har jag varit lite duktig, städat skrivbordet, målat klart ett projekt som först misslyckades, tvättat lite, hmm, ja det var nog det jag gjort.

Dagens låt är super. Det är en såndär låt man blir glad av. Bra va!
Lördagens jag-vill-bara-dansa-kan-inte-stå-still-låt:
I´m From Barcelona - The painter

Shuffle

Jag brukar aldrig använda shuffle-funktionen på musikspelare. Idag har jag gjort det hela dagen. Det är som att famla runt i blindo. Man vet aldrig som vad kommer härnäst. Det är jobbigt. Helt plötsligt kan det komma en låt som får en att tappa andan helt. Oväntat besök är inte alltid så enkelt som i Gevalia-reklamen.

Håglös

Jag trodde jag var blödig men det har gått över. I alla fall just nu. Har haft otroliga problem att lyssna på min bootleg från Kent turné 19 - 28.05.05. Men inte ikväll, det känns ingenting. Jag som knappt klarat av att lyssna på introt förrän det börjar rinna lite av det salta blöta. Den lämnar mig oberörd ikväll. Varför?

Nej nej nej

De där som små Idol-monstren förstår ju ingenting. Menar framförallt "Idol-Sebastian" och "Idol-Ola". Man gör inte så med varken "Musik non stop" eller "Kom igen Lena" . Förstår inte hur man kan förstöra musik så som dem gjorde. Kent är inte nån sliskig och glättig Idol-snusk-musik och det finns bara en Håkan. Därmed basta!
Annars tycker jag "Idol-Sebastian" är ganska grym. Han borde köra mer på den där Mick Jagger-attityden!

Dagens synthhumor:
Tyskarna från Lund - Tanzen mit musik

Andreas Vollenweider med V

Idag hittade jag ett kassettband på jobbet, kassettband är en sån där gammaldags grej som man inte använder längre. På bandet hade någon spelat in, kanske favoritalbumen(!?), kanske till och med favoritartisterna(!?) , John Farnhamns "Whispering Jack" och Andreas Vollenweiders "Down the moon".
1996 hörde jag Andreas Vollenweider namn nämnas för första gången. Hans namn hade fått äran att gestalta en fiktiv tysk astronaut i en magnifik tv-serie. Jag visste inte vem Andreas Vollenweider var då, jag kan inte säga att jag vet det nu heller förutom att han är någon slags skum new age/jazz-musiker från Tyskland. Jag var tvungen att googla det för att få reda på vem han egentligen är, min nyfikenhet blev för stor efter 9 år av aningslöshet.
Frågan är varför han lyckades komma med i den produktionen som jag såg 1996 för första gången. Var det för att namnet bara passade så bra till en tysk astronaut eller har det nån djupare mening? Referenshumor som jag inte har lyckats analysera eftersom jag undrar fortfarande.
Ni kanske undrar vad det var för tv-serie jag såg? Det kan ni sitta och klura på en fredag som denna.

Pang pang

Har glömt berätta en sak (nu kommer mamma bli jättenervös när hon läser det här).
De pangade med pickadoller nånstans nere i Alby centrum någon kväll i början på veckan. Det lät som det iaf. Det var lite spännande. Man sitter där lugnt och stillsamt i soffan och kollar på tv, så börjar det panga helt plötsligt. Så nära fast ändå så långt bort. Man hör det på avstånd men man har det så pass skyddat i lägenheten, 800 meter bort, sex våningar upp, så man bryr sig liksom inte.
Ett år tog det innan Alby levde upp till förväntningarna.

Dagens ghettoballad:
Dr. Dre - Bang bang bang

Gillar inte bussar

Sådär ja. Nu har jag tackat nej till Värtavägen 59. Jag tror det blir lite jobbigt med en buss som dundrar förbi var 5:e minut. Det var bara en kvar i budgivningen så den gick antagligen för 810 000 med en månadsavgift på 925kr. Det blir ingen dyr månadskostnad så nära stan. 24kvm med Gärdets tunnelbana precis runt hörnet av huset. Dumma bussjäkel, komma och förstöra sådär.

Skynda skynda

Ringde till mäklaren som har lägenheten på Hägerstensåsen. Hon verkar inte ha nån koll alls. Verkar inte ha hänt nånting sen igår. Hoppas alla som är intresserade tappar intresset så det bara blir jag kvar. Hoppas hoppas. Men hur troligt är det.

Tveksamt igen

Är lite nervös, vet inte riktigt hur jag ska göra! Värtavägen 59 verkar inte bli så dyr alls. Frågan är bara om jag vill bo där. Kan man bo på nedre botten(1tr typ) med 4:ans buss som dundrar förbi precis utanför? Jag är mycket skeptisk.
Hägerstensåsen verkar hopplöst. Sex som är intresserade och mäklaren är skitseg, har inte ringt på hela dagen fast hon sa att det skulle bli affär idag. Jag är tveksam om den blir min.
Annars har jag hittat en ny lya som verkar fin. Man får inte tappa hoppet.
Gud vad löjligt det lät.

Extras

Tittade på premiäravsnittet av Extras förut, det var inte alls så roligt och pinsamt som The Office som Ricky Gervais gjort tidigare. Ben Stiller var iaf kul som egocentrisk och obarmhärtig filmregissör, intressant självporträtt då han spelade sig själv.
Det blir att följa serien ändå, den hade en del lysande ögonblick.

Dagens låt:
Fischerspooner - Everything to gain

Hack i skivan

Hela morgonen från att jag vaknade, resan till jobbet och till nu, hade jag ett litet musikstycke i huvudet som jag inte kunde komma på vad det var för nåt. Det var synthigt, kändes som electronica men lite poppigt. Electroclash helt enkelt. Hela stycket var väl fem, sex sekunder långt. Texten som hade fastnat var "Everything to gain", sen var det någon slags körmelodi direkt efter textens slut sen började det om igen, repeat.
Funderade mycket på om det var Radiohead, ungefär så som de låter på "Kid A". Lite Warp-inspirerat, mycket experimentlusta. Men det kändes inte rätt, kunde inte komma på något de har gjort som lät precis sådär. Försökte komma på vilken grupp det var, hur mycket jag än tänkte och försökte gå igenom mitt musikbibliotek i huvudet så kom det inte upp något som passade. Gav upp till slut och googlade texten.

Dravel

Trött och frusen på morgonen. Varm och vaken på kvällen. Kan det inte vara tvärtom istället.
Jag hade ställt in mig på att det skulle bli kallt, mörkt och jävligt ganska fort nu när hösten är här. Men icke. Vet inte hur jag ska reagera nu bara för det, känner mig lite ur balans.
Det är svinkallt på morgonen och varmt på eftermiddagen. Det är jobbigt när man är ute och ränner fram och tillbaka på olika ställen på jobbet när man har massa kläder på sig, in och ut hela tiden. Kan det inte bara vara kallt hela dagen.
Hade tänkt måla förut men jag var så otroligt trött efter resan hem från jobbet, somnade på tunnelbanan, så jag orkade inte. Idag heller. Film hade jag också tänkt att se men nu känns det försent. Har inte gjort ett dugg. Måste avinstallera det där meningslösa spelet jag spelar till ingen nytta.
Vill somna tidigt men jag är inte trött. För en gångs skull vill jag vara trött. Allt är tvärtom mot vad jag vill att det ska vara.

Dagens låt:
Seamonster¹ - Fale radiowe z kosmosu

Stiltje

Det har varit en händelselös dag idag. Allt har varit i sin ordning på jobbet. Jag har gjort det vanliga. Inget kul händer. Jag vill skriva att det händer massa roliga saker men det gör det inte. Försöker sysselsätta mig med intressen men till och med det slänger jag bort. Fastnar bara vid datorn där jag sitter och väntar på att någon ska skriva men det är det aldrig någon som gör. Jag är för tråkig och deppig helt enkelt.

Dagens låt:
The Strokes - The end has no end

Lycklig

Åh, jag är så lycklig. Jag fick en plansch på Darin av Daniel och Geir(trud). Måste rama in den och sätta upp på väggen omedelbart bums, eller inte. Funderar på vad jag ska göra med den. Man kanske skulle göra något slags groteskt konstverk av den, lite klipp och klistra kanske. Helt plötsligt kände jag mig som Hannibal Lecter. Ha, det förtjänar han, sprida sådan vedervärdig musik. Något straff måste han få även om det bara blir en massaker i papperversionen.
Någon som har några andra förslag?

Jag bidar min tid - del II

Ibland önskar jag att människor i min omgivning, vänner, släkt etc kunde förstå och försöka sätta sig in i min situation så som den är just nu. Jag kan helt enkelt inte göra vissa saker på grund av mitt "dolda" handikapp; tinnitus och ljudkänslig. Saker som för vissa kan te sig naturligt eller självklara att man kan göra. Men inte i mitt fall. På grund av omständigheterna måste jag, tyvärr, välja bort vissa saker. Det är inget jag kan göra åt just nu utan jag får bida min tid tills det blir bättre. Det största problemet är, självklart, när man ska vistas i miljöer med mycket folk eller höga ljudnivåer. Det går helt enkelt inte för mig. Det är stressande och jag upplever det som väldigt påfrestande. Jag väljer hellre bort det än utsätter mig för en sådan situation. Den miljö som ni kanske upplever som en relativt lugn eller ljudmässigt ganska ok miljö kan för mig vara precis på gränsen till att jag ska kunna vistas i den överhuvudtaget. Det har dock blivit lite bättre de senaste två veckorna. För att förenkla det lite så kan jag lista saker jag tycker är jobbiga;
- Festa. Pub och klubbmiljö går fetbort.
- Bio. Om det inte är en lugn film, i så fall så kanske det skulle kunna gå för sig(med öronproppar).
- Träna på gym. Yoga kanske funkar. Ska nog prova det.
- Åka tunnelbana eller buss. Beror på om det är gamla eller nya vagnar, rusninstrafik eller jobbiga barn i närheten. Är det nya vagnar och inte så mycket folk går det bra.
- Restuaranger och caféer. Är jobbigt om det är mycket folk eller spelar musik.
- Resa utomlands till något ställe man inte har någon aning om hur det är.
- Plus en hel del massa andra ställen som jag inte kommer på just nu. Troligtvis med en decibelnivå på minst 60dB.

Fast det finns massa andra saker jag kan göra istället.

Dagens låt:
Phoenix - If I ever feel better (ill go to the disco)

It’s a maze for rats to try

När man skriver bokstaven A har man en väldig mängd möjliga ord att bilda. Lägger man till ett B reduceras antalet möjliga kombinationer väsentligt men de är fortfarande många: Abbot, absolut, abrupt...Fortsätter man med ett S upptäcker man med lätt desperation att endast ett femtontal ord återstår att välja mellan. Och efter ett U är det lika bra att genast lägga till R och D - för då är man fast. Visserligen kan man variera med olika ändelser och tillägg, men det A, som från början innehöll oanade möjligheter och kunde blivit nästan vadsomhelst, är ohjälpligt och oåterkalleligt ABSURD.
För varje steg man tar framåt, för varje erfarenhet man gör, för varje beslut man fattar, blir den framkomliga vägen allt mindre förgrenad och till slut en raksträcka in i en återvändsgränd.

Dagens låt:
Placebo - Slave to the wage

Vad gör jag

Igår morse fick jag uppleva en stroke på extremt nära håll. Det hände när jag var på väg till jobbet. Stod och väntade på bussen vid Danderyds sjukhus. En kvinna i 45-50års åldern kommer ut ur en buss tio meter till vänster om mig. Hon ska precis börja gå åt mitt håll då hon verkar tappa balansen eller inte riktigt har någon kontroll över kroppen. Först trodde jag hon var full eller mongo. Hon lyckas släpa sig fram några meter, hennes högra del av kroppen verkar ha slutat fungera helt och hållet, till slut faller hon handlöst raklång rakt ner i backen precis framför mig. Eh, jaha, vad händer. Ska jag göra nåt nu? Var hon tvungen att ramla mitt framför mig. Detta händer inte, jag tycker det är hur pinsamt som helst när det händer såna saker i folksamlingar och man ska förväntas göra något eller hjälpa till. Jag vill inte, vill inte att alla ska titta på mig och den hjälplösa kvinnan. Det var säkert 20-30 personer runt omkring och hon hamnade framför mig. Sorry lil´ lady men det var inget bra val(omedevetet iofs, men ändå). Jag är värdelös i såna situationer, blir handlingsförlamad. En gång på jobbet så fick en snubbe en krananordning i huvdet så det började blöda som fan. Jag stod bara och tittade på, äcklades av allt blod som jag absolut inte ville få på mig. Skräcken för blodet gjorde att jag inte hade någon lust att hjälpa till. Visst är jag mänsklig. I alla fall, det sista hon säger när hon ligger där är; "vad gör jag". Sen är hon helt borta. Som tur är kommer en kvinna till undsättning och någon som ringer ambulans. Gud vad bra tänker jag, då kan jag gå, samtidigt som jag ser min buss komma. Så jag går därifrån och åker iväg med bussen. Bättre fly än illa fäkta. På bussen vänder jag mig om för att titta vad som händer, hon ligger fortfarande kvar och det står några stycken runt omkring henne, och jag förbannar min egen omänsklighet och egoism.

Hemska timmar

Kände mig misslyckad och frånstötande förut(det sitter fortfarande i men inte lika mycket). Provhytter är obehagliga verklighetsskildringar som jag helst inte vill uppleva.
Men jag är hemma nu, lyssnar på världens bästa låt, och är relativt glad igen. Tänk vad lite musik kan muntra upp en trasig själ.

Gröna, röda, gula löv

Idag är det en helt underbar fredag(om man bortser från morgonens händelse, återkommer om det imorgon). Först dels tack vare dagens låt som ni ser nedan vilken den är men mest på grund av en alldeles underbar nyhet. Kent ger ut en EP, The Hjärta och smärta EP, 2 november kommer den och jag längtar redan. Det var alltså inte bara rykten utan det är dagens sanning. Blir tårögd bara av tanken.
Tills dess får jag lyssna på dagens låt, det är världens bästa låt(för tillfället) och jag vill bara dansa, tralla, na-na-na, sjunga, kan inte vara still. Ge mig mer, jag vill ha mer av den där känslan ni inte vet nåt om, för jag gillar det så mycket.

Dagens låt:
I'm from Barcelona - We're from Barcelona

Jag gjorde det

Sådär. Nu när jag tagit beslutet är jag lugn. Ingen nervositet, ingen stress, ingen oro. Det blir en helt vanlig vardag istället för en semester i en miljö som jag inte ens vet om jag skulle orkat med. Bättre att stanna hemma och ta det lugnt än att vara hysterisk i två veckor. Jag gjorde ett val med utgångspunkt från mitt tillstånd och det känns helt ok. Det är så jag får leva helt enkelt. Jag anpassar mig.

Sista dagen imorgon

Jag måste bestämma mig imorgon. Känns som en omöjlig uppgift. Jag är alldeles för neurotisk för att kunna ta ett beslut.

Dagens låt:
Puss - Högtryck

Popschärna

Idag, ja det är så fantastiskt, såg jag en popschärna. En riktig popschärna. Kan ni tänka er. Det hände när jag var på min lilla utflykt till Kungsholmen som jag såg honom. Han strosade fram på Kungsholmsgatan läsandes en kvällstidning. Ja det var nog dagens höjdpunkt. En riktig popschärna. *Lycka*

Varför säger man saker

Varför säger man låskort när det egentligen heter passerkort? Hur kommer det sig att man har börjat kalla det för den benämningen? Man låser aldrig med kortet, man öppnar. Måste blivit ett missförstånd någonstans.

Strejk

Hurra för Connex. Jag älskar Connex. Hurra hurra hurra.
En till anledning varför man inte ska bo i nån förort från helvetet. Det tar minst dubbelt så lång tid att komma till jobbet när det är strejk. Idag önskade jag att jag hade bil.

Väntar på husse

Du tror du är heroisk i din sorg, ditt tålamod och din väntan. Det är du inte. Du är en knähund, precis som vi andra - som väntar vid dörren på att husse ska komma.

Dagens låt:
Bad Cash Quartet - Dirty days

Anonym avsändare

Ett internkuvert med anonym avsändare till adressaten Birgit E när personen i fråga egentligen heter Bright E. Är det ett oavsiktlig misstag eller är det bara ett skämt? Vet inte om jag ska tycka det är kul eller tragiskt.

Ett av skälen

Hade skrivit en lång och ironisk text om varför man vill bo innanför tullarna men det blev inget av det. Var inte riktigt säker på innehållet(pga av min osäkerhet) så jag sammanfattar helt enkelt allting istället. Det finns en del anledningar varför, två av dem kommer här; dels av bekvämlighetsskäl, för att jag är lat, det är ett av skälen. Dessutom känns förorter ensliga, det är det andra skälet.

För övrigt har jag idag haft osköna kalsonger som liksom korvat sig och glidit upp i röven hela tiden. Har även använt lypsyl frenetiskt, på läpparna så klart, för att det känns som de har blivit med salt.

Vad var det jag sa

Guuuud. Bryter ihop(nästan). Fick avslag på lånet. För att lägenheten var FÖR LITEN! Jaha, får hitta ett annat objekt som inte är under 25kvm. Kärringen på SBAB var riktigt grinig också, började prata ekonomi med mig, MED MIG. Jag som har världens koll på mina pengar.
Fast det känns ändå sådär lite halvskönt på nåt sätt.

Nervöst

Nu vet jag inte vad som händer riktigt. Det är bara jag och en kvar i budgivningen, Jakob heter han. Budet ligger på 965 000, mitt bud. Är det verkligen värt det för en 1a på 20kvm på Kungsholmen? Mäklaren sa något om att SBAB inte lånar ut till köp av lägenhet för under 25kvm. Se där, visste det skulle komma något nytt som raserar alla planer. Mäklaren skulle höra av sig när hon hade kollat upp hur det låg till. Vilken dag!

Världens bästa dag

Fan. Allt är bara skit idag! Inget går som det ska. Vill åka hem, lägga mig under täcket och sen stanna där. Forever.
Jag hatar pengar. Jag avskyr försäkringsbolag och deras system. Jag avskyr när jag inte har kontroll över vad jag vill göra och inte göra.
Allt är någon annans fel. Jag gör aldrig fel. Jag är perfekt.

Dagens låt:
Alanis Morrisette - Ironic

The cure for cancer

Har varit på akut läkarbesök idag. Ni behöver inte vara oroliga, det var inget farligt. Min nya "husläkare" hade fått en tid över idag så jag passade på att gå dit. Hon var snäll och väldigt bra faktiskt. Hon ville skicka iväg mig på massa roliga ställen. Har fått två remisser, en för KBT(kognitiv beteendeterapi) och en till en kirurg som ska ta bort mina cancerknölar(säkert inte cancer men jag har svårt att tro att det inte är farligt fast hon sa att det inte var det, varför tror ni jag ska på KBT liksom!). Det händer alltid någonting, men inget hjälper direkt bra. KBT tror jag passar mig, gör det inte det så vet jag inte vad jag ska göra. Imorgon är det sjukgymnastik. Den tänker jag inte gå på, kändes ganska meningslöst förra gången.

Funderar på alla ord och uttryck jag använder. Vrider och vänder på varenda mening, så att det ska bli perfekt. Det kommer aldrig bli perfekt. Det behöver inte vara perfekt. Jag måste inse det.

Dagens låt:
Mercury Rev - The dark is rising

Dream on

Det är kört. 945 000 och det är fem som är kvar och bjuder. Får leta upp en annan lägenhet att drömma om så länge. Om man hittar någon.

Kommunikationsfel

Pizza, chips och godis. Helt hejdlöst okontrollerat frossande. Det blev en springnota med pizzan. Den var inte planerad, det bara blev så. Kommunikationsfel kan man kalla det.

Dagens låt:
Afasi & Filthy - Le parkour

Pengar pengar pengar

Jag kommer bli besviken imorgon. Mest på mig själv för att jag inte har åstadkommit bättre, jag får skylla mig själv helt enkelt. Jag kommer aldrig dit jag vill. Motgångar hela tiden. Allting handlar i slutändan om pengar. Jag tycker inte om att pengar är en så viktig del i ens liv.
En intressant sak är att en så stor summa som en miljon känns som en struntsumma när det handlar om att köpa bostad. Det är inte pengar, det är bara siffror på ett papper. Skillnaden ligger inte i hur stor den totala summan på lånet är utan hur mycket det kostar månadsmässigt. Det är konstigt hur man kan omvärdera en syn på någonting. Från att ha tyckt det varit helt insane att köpa en tvåa på 40kvm i Vimmerby för 50000kr till att tycka att en miljon för en etta inom tullarna i Stockholm på 20kvm är helt ok. Är inte det ganska sjukt?

Glöm allt jag sa

Allt jag skriver är pinsamt eller känns fel. Jag menar allt, varenda liten åsikt till den djupaste känsla. Jag måste våga släppa ut det som det är utan att få ångest över att folk omkring kanske kommer tycka man är knäpp eller att jag har skrivit något som inte är rätt, saker som inte alls har nåt egentligt sammanhang. Det är vad jag tror de tycker, inte vad de egentligen kanske tycker. Men jag samlar allt mitt mod, sanningen känns och den får fortsätta att göra det.

Mähälium

Kenny Starfighter är en helt underbar tv-serie. Den är säkert gjord för barn men det skiter jag i, den är ändå smått genialisk. Johan Rheborg som någon slags rymdhjälte-bimbo-messias á la Runar Söörgard med en hårfön som laserpistol. Hysteriskt! Tror jag har hela serien inspelad på VHS någonstans från den tiden då det begav sig.

Snart blir det Folktoppen med Andres Lokko och Calle Norlén i expertpanelen. Kan det bli så mycket bättre panel? Knappast!

Satan vad ont det gör

Höstens mest bedrövade svenska popalbum måste vara Lasse Lindhs nya självbetitlade album. Personlig, melankolisk vardagsromantik förpackad i tilldragande popförpackning.

Jag ger dig inte min morgon och inte min dag
Du får nåt så mycket bättre, du får hela jävla jag
Hela underbara unika jag
Inte nåt så fjuttigt som en morgon och en dag

Dagens låt:
Lasse Lindh - Svenska hjärtan

"Tell no one about tonight"

Le Sports liveframträdande på Tracks i SVT var helt makalöst. Vilka killar. En av dem slänger fram en boa helt plötsligt. Hysteriskt kul. Fast de stod mest still, men ändå. Trodde inte de var så musikaliska, men de kunde verkligen spela. Det var inget snack om den saken. Blev lite avis faktiskt. "Tell no one about tonight" är en sådär härligt fulbra låt.

Monotona tankar

Jag måste sluta med den här kvasi-filosofiska trams-poesin. Det är så Jag-fixerat, sjukt uttråkande, till och med jag själv tycker det är för mycket och oerhört monotont. Men det bara kommer när jag ska skriva något. Det liksom bara rinner ur mig. Kan inte riktigt hejda tankeverksamheten och sättet att skriva på. Får helt enkelt börja skriva om andra saker. Om jag kommer på några.

Virren snodde min tilltänkta låt idag. Underligt sammanträffande. Kan faktiskt inte ha samma låt så det får bli något annat.

Dagens låt:
Elton John - Tiny dancer

En riktig vinterjacka

Jag är helt makalöst trött. Men jag tänkte ändå jag skulle göra en liten shoppingrunda, bara titta lite. Om jag hittar nåt så kanske det blir ett impulsinköp. Tänkte kolla om man kan hitta en ny vinterjacka, en riktig sådan, en som är gjord av tyg och foder. Blir även en titt på nya skor. Har nog inte haft några vettiga vinterkängor på minst 10 år. Har traskat omkring i slasket i sneakers för det mesta.

På väg hem

Idag är det fredag. Det kändes som det var fredag redan igår av någon anledning, men icke. Det var bara torsdag. Fredag, dagen då alla skyndar sig hem. Stressar för att komma hem så tidigt som möjligt. Bort från jobbet, hem till lugnet. Fredagen är nog den enda dag då jag känner att jag inte behöver stressa hem. Man har ju ändå två dagars ledighet. Finns inget att stressa hem över, även om man kommer hem sent så behöver man inte ha i tanken att man måste komma i säng tidigt, man kan sova hur mycket man vill på lördagen. Jag kan vissa dagar stressa hem, bara för att komma hem och inte veta vad jag ska göra. Varför stressade jag? Det fanns inget att komma hem till ändå. Ett rum med en dator, säng och målargrejer. Inget känns lockande.

Tejp

Jag har tejpat ihop fingrarna i protest mot datorn. Den är dum och jag får bara ont i dem, fingrarna alltså. Jag vill inte sitta här. Så meningslöst. Det händer ingenting ändå. Jag behöver tidlås på datorn. Fastnar så otroligt lätt annars. Eller kanske hitta nåt annat man kan sysselsätta sig med. Det är meningslös tid, det är det.

Dagens låt:
Muse - New born

Jag bidar min tid - del I

Gillar meningen, ordet, att bida sin tid. Det låter så positivt. Man väntar på att något ska komma, man har hoppet. Det rätta tillfället då allt kommer blir fantastiskt. Man inväntar livet. Livet när man kan börja gå igen. Livet när man kan njuta av varje andetag. Livet när man hör allt i ljuva toner. Livet när man kan prata utan att halka med tungan. Livet när man ser med sorgfria filter. Livet när man har slutat söka i minnet. Livet som det en gång var. Deleted...

Dolce & Bananas

Idag har jag mina gamla glasögon på mig. Kan inte ha de nya, de sitter inte bra. Skaver och gör ont. Har varit två gånger på Blic men de får inte till det så dem sitter bra. De ser dock bättre ut på mig än de gamla, de passar inte mig alls längre. Ser så annorlunda ut. Men jag får stå ut med det ett tag, hellre det än ont i huvudet och sönderskavda öron.

För ni nostalgiker;
Drutten och Gena finns på DVD, klicka här.

Sov då

Jag som tänkte gå och lägga mig tidigt ikväll, fungerar aldrig. Jag är inte trött vid den här tiden på dygnet. Varför kan man inte vara trött när man ska vara trött och pigg när man ska vara pigg istället för tvärtom!

Drömmen blir imorgon

Jag hade en konstig dröm inatt som jag tänkte berätta om. Men jag orkar inte plita ner den nu, så ni får gott vänta. Spännande va!
Äsch, skit samma. Om jag inte skriver ner den nu så kommer ni bara gå och tänka på den där spännanden drömmen som jag hade, och när ni väl läser den så blir ni bara besvikna för att så roligt var det inte. Så här kommer den.
Jag drömde om att jag lade bud på en lägenhet(väldigt adekvat), jag pratade med mäklaren som sa att jag skulle ringa Mauro Scocco(jag vet, konstigt) för han hade lite möbler jag kunde få(varför skulle Mauro Scocco ge MIG möbler???). Efter ett tag när jag hade pratat med Mauro, försökte småsnacka lite först(gick inte så bra, han verkade lite grinig), sa han att jag kunde få en gammal kökssoffa som han inte ville ha kvar längre. Jag tackade och tog emot. Rätt som det är kommer han tjej/fru/sambo in i konversationen och börjar tjata om att; "ska vi inte säga nåt ändå". Mauro var lika grinig som innan och verkade bestämt inte vilja säga något. Säga vadå, blev lite nyfiken, vad är det nu som är på gång. Men efter ett tag så gav han upp efter lite tjat från hans tjej/fru/sambo som fortsatte i samma stil; "att det skulle kännas dumt och det är taskigt att inte säga hur det ligger till". Han ger upp och säger att det är deras lägenhet jag är intresserad av och lägger bud på och nu vill dem bli av med möbler så de slipper anlita en flyttfirma. Sen tog drömmen slut. Visst var den konstig. Anledningen, det är ganska intressant hur drömmar egentligen uppstår, är att jag lyssnade på Mauro Scoccos nya låt "Kall Stjärna" ganska mycket igår, dessutom så läser man om honom dagligen så som han har hypats. Jag pratade med pappa som sa att min syster skulle få hans kökssoffa som han inte ska ha kvar för han ska flytta. Och till slut, jag tittar på lägenheter. Allt det lyckades min hjärna pussla ihop till en dröm. Finurligt.

Dagens låt:
Mauro Scocco - Kall stjärna

Sjukgymnast

Var hos sjukgymnasten igår. Var inget speciellt alls. Hade kanske lite för stora förväntningar på det. Fick göra lite styrketräningsövningar i olika maskiner, gick lite på gångbandet, cyklade och stretchade. Stretchingen var samma gamla övningar som jag redan visste, inget nytt där alltså. Lite synd. Går nog bara en gång till. Det andra kan jag lika gärna göra på gym. Onödigt att betala dubbla summor för något jag lika gärna kan göra på ett ställe där jag redan brukar gå.

Den nya tiden

Som ett slags deprimerande trist motpol till barnen som låtsas vara vuxna leker de vuxna på TV som om de vore barn, de leker att de är på en öde ö ("Expedition Robinson"), att de är popstjärnor ("Fame Factory"), att de skall bli astronauter, eller så leker de att de bor på landet ("Farmen") eller i ett överlevnadsläger eller att de på fullt allvar har blivit instängda i ett hus med främlingar i hundra dagar ("Big Brother"). Barnen härmar vuxna, de vuxna härmar barn. Den nya tiden härmar medeltiden.

Ändå så sitter man där och glor fascinerat. Det finns en liten sadist i oss alla. Garvar åt idioterna som gör bort sig. Hur lågt man kan sjunka. För 15 minuter i rampljuset gör man vad som helst, tydligen.

Mitt falska kontrollsystem

Jag är alldeles för bekväm för mitt eget bästa. Tänker alldeles för kortsiktigt. Ger upp efter minsta lilla motstånd, eller sätter mig i situationer som jag redan vet från början är helt fel. Vad är det för sätt att leva. Fly från situationer som jag vet jag klarar av bara jag lägger ner lite energi och tålamod men istället så sätter jag mig själv i ogrundade situationer enbart av praktiska skäl. Nån slags pseudotillvaro. Jag har lurat mig själv för många gånger nu. Men är man livrädd för att misslyckas, livrädd för att göra fel, allt ska vara perfekt, så tar man gärna genvägar eller helt enkelt bara ger upp. Jag förlorar mer än jag tjänar på det. Att lyckas är att misslyckas; att misslycks är att lyckas. Får man för många motstridiga signaler samtidigt så blir man lätt en nolla till slut.
Aldrig mer lättja, det kan dra åt helvete.

När systemet kollapsar mår vi dåligt och vill till varje pris återfå kontrollen. Om man hittar ett enkelt sätt att må bättre på och använder det ofta börjar det fungera som ett automatiskt, men falskt kontrollsystem. Det kan vara att använda alkohol eller droger, eller att försöka återta kontrollen med hjälp av prestationer, överätning, träning, sex, kräkningar eller arbete. Men så länge vi använder det falska kontrollsystemet blir vi inte bättre. Det riktiga kontrollsystemet får inte någon chans att läka, ångesten växer. Den biologiska onda cirkeln förstärker den psykologiska.

Dagens låt:
Robot - Kick the bucket

Dimmiga dagar

Är så otroligt trött. Har gett upp drömmen om sömn för längesen. Aldrig utvilad. Aldrig riktigt på humör. En mental naturkatastrof...

Låttips

Orkar inte skriva nåt ikväll. Så jag tänkte ni kunde sysselsätta er med en underhållande och fyndig liten sida istället, om ni har lust. Här har ni den. Frågan är bara hur bra det funkar.

Dagens låt:
Boards of Canada - Music is math

Okvinnlig och ful

Läs om Natacha Peyrer i Expressen idag, klicka här.
Hon var 16-17 år, klart hon är okvinnlig. Men ful?? Förstår ingenting. Kan man verkligen tycka att hon ser bra ut efter alla operationer? Hon ser ju grotesk ut nu mot vad hon gjorde då. Var en bröstoperation det enda valet för henne att må bra? Om kroppsdelar kunde vara musikaliska, och det kan de, så är hennes bröst helt tondöva. Som att de saknar kontakt med kroppen. Det är mer synd om henne nu än var det var då. Hon har förvandlat sig själv till ett billigt våp, en slit och släng-docka. Hon kommer aldrig få den respekten hon förtjänar.

Ovanlig söndagsoro

Fick en sån läskig oro. Svårt att förklara hur den känns. Inte som den vanliga oro man kan få när man oroar sig för någon löjlig liten sak som inte alls är så "farlig". Den här oron är mer djupare, större. Har så otroligt svårt att sätta ord på den. Det känns bara otroligt tomt och ensamt. En ondsint och mörk röst som maler i huvudet. Det är så löjligt, vet ju varför jag känner så här. Förstår bara inte varför. Något nytt som jag ger mig in i som jag inte riktigt har kontroll över, ändå så är det just det jag vill. Jag vill ha något eget, något som bara är mitt. Men eftersom jag aldrig varit där förut så känns det lite melankoliskt. Blir nästan förbannad på mig själv för jag är så mesig i vissa sammanhang. För att jag har så svårt att vara helt ensam med allt ansvar. Känner mig nästan förståndshandikappad. Kommer jag klara det. Klart jag kommer göra, det är egentligen inte så stor skillnad från nu förutom att allt kommer vara mitt istället. Bara mitt. Kanske...

Dagens låt:
Air - Cherry blossom girl

Igår, idag och from nu

Det blev inte alls så som jag hade planerat igår. Vilket inte gjorde mig ett dugg. Hela den här helgen har varit bättre än vad jag hade hoppats på faktiskt. Sådär härligt spontan.
Hade lite svårt att sova inatt, var inte trött, för mycket tankeverksamhet tror jag. Blir alltid så nervös och osäker. Är det meningen att jag ska göra något nu? Vad får jag göra? Gjorde jag nåt konstigt nu? Var det rätt eller fel? Ska jag ligga här tyst eller ska jag säga något? Jag kanske ska vara tyst, vill inte störa. Men jag vill inte vara tyst. Måste komma på något att säga. Kom inte på något. Som vanligt. Jag ville bara fly från mig själv, skära bort min otillräcklighet. Känner mig så trög, tyst, och tråkig. De tre förbannade T-na. Hur som helst så gillade jag ändå att vara där.

Har tittat på en lägenhet idag. Den var liten och lite tråkig, men helt ok annars. Med viss tur, förhoppningsvis, så har den så småningom stor potential. Väldigt bra läge, lugnt, tyst och 100m till tunnelbanan. Jag ger den en chans, bara inte någon jobbig människa kommer och lägger sig i budgivningen. Är den första som lagt bud på den i alla fall.

Jag vaknade av bruset

Same procedure as last year darling, eller lördag snarare. Ikväll blir det godis, glass och film, i mitt lilla rum på 9kvm.
Det är nog inte bra att jag sitter här vid datorn så mycket. Får så ont i antingen det högra långfingret eller det högra pekfingret, det varierar till och från. De byter om lite. Antagligen för att jag klickar så mycket på musen. Kanske fibromyalgi, eller MS eller något annat farligt!

Fredagsnöje

Nu har jag torkat en del av golvet i mitt rum med alifatnafta och sån där svamp med grön borstgrejs på, kommer inte på vad det heter. Det var lite mycket kladd på golvet, färgkladd alltså. Alifatnafta var inte så snällt mot händerna märkte jag. Helt uttorkad. Kanske skulle använt handskar. Det svider lite mysigt vid nagelbanden. Går väl över så småningom. Får smörja in mig med lotion några gånger.
När jag lika väl är igång och städar så kan jag väl ta hela rummet. Har dammsugit upp alla dammråttorna, det var många det. Nu skurar jag golvet med Grumme såpa. Om inte jag kan komma till skogen får skogen komma till mig helt enkelt.
Vilket fredagsnöje man kan ha.
Och inget festande blir det heller. Det är slut med sånt på ett tag nu. Jobbigt.

Dagens låt:
The Smiths - There is a light that never goes out

Sista minuten

Det blev ingen hemresa för den förlorade sonen ner till mörka Småland. Fanns inga platser kvar på tågen ner som passade min tidsplan. Med tanke på att det är lönehelg så skulle man nog varit lite tidigare ute. Sista minuten brukar funka bra så jag satsade på det den här gången också, blir billigt och bra. Trodde faktiskt det skulle räcka att köpa biljett dagen innan resa, men icke! Så nu sitter jag här hemma istället med ett halvkilo plockgodis och en besviken släkt lokaliserad 30 mil söder om Stockholm, så uppskattad av min egen familj borde jag väl ändå vara hoppas jag. Det går andra tåg som det så finurligt brukar påstås.

Det är du som för

Jag är helt slut. Just nu alltså. Vill bara lägga mig ner att sova.
Det var ingen god lunch idag. Jag har ätit, var lugn. Finns det mat så äter jag, även att den kanske inte är någon kulinarisk höjdare. Är inte kräsen på något sätt. En sak är lite jobbig bara, att komma på VAD man ska äta. Det kanske är ganska vanligt, för mig är det ett problem som återkommer dagligen. Frågar någon mig vad jag vill äta så kan jag inte svara på den frågan. För det första så måste jag gå igenom en process i huvudet om vad som är gott, det finns så mycket gott så jag kan inte välja. För det andra ska det vara nyttigt, känns som det inte finns någon nyttig mat alls. Och för det tredje ska det vara prisvärt, allting kostar. Fast det som möjligtvis är viktigast är att båda(eller flera) ska tycka om maten, det är förutsättande eftersom någon frågade vad jag ville äta. Man frågar ju inte utan anledning. Vem får för sig att fråga om en sådan sak om man ändå inte ska äta ihop? I slutändan blir det för mycket parametrar som ska gå ihop att min lilla hjärna inte klarar av att klura ut slutresultatet.
Det är dock skillnad om man ska laga maten från grunden(hemma då) eller om man är ute och käkar på restaurang. Går man ut för att äta så kan alla bli nöjda, om man kan komma överens vilket ställe man ska gå på. På restaurang finns det redan färdiga val(jättebra), det låter lite enklare men ändå nästan lika jobbigt. Samma process där som jag måste gå igenom för att inte bli besviken på resultatet och att det ska kännas bra eftersom det är så ofantligt mycket dyrare. Jag tycker inte om att välja saker. Enklast vore om någon bestämde allt åt mig. Jag är så van att det blir fel när jag ska göra eller välja något. Men det finns inga genvägar till det perfekta ljudet som Farbror Barbro uttrycker det så fint, tror det gäller samma sak för livet.
Jag är trött och flummar som vanligt, otroligt vad man kan komma på när man är lite däven.

Böcker

Idag har jag handlat böcker. Jag har någon konstig dragning till böcker som handlar om barn eller ungdomar, oftast böcker om barn eller ungdomar som far illa. Det är barn som blir slagna, det är barn som blir utsatta för sexuella övergrepp, det är unga tjejer som skär sig och vill ta livet av sig, det är, det är ungdomar med drogberoende, etc. Jag vet inte hur det kommer sig. Ibland får jag för mig att det är för att man själv ska må lite bättre, försöka inse att man inte har det så dåligt som man tycker. Men i slutändan så får det en bara att må ännu sämre. Mest arg och bedrövad för att denna värld kan ta såna egendomliga och fruktansvärda uttryck. Men idag sa jag nej till mig själv och de utsatta barnen. Idag blev det Lasse Anrell och Jonas Gardell istället.

Dagens låt:
Marilyn Manson - Coma White

Utflykt

Åh, jag får åka in till stan idag också. Så spännande. Jag får åka utanför grindarna. Tänka sig, vilken frihet. En sån utflykt, in och titta på alla människor på Kungsholmen. Bara inte Tant är ute och joggar idag, den synen vill jag inte se. Har hört från säkra källor att något stort med rosa träningsdress och neongult svettband har synts till, joggandes(hör och häpna), längs Norr Mälarstrand. Försöker föreställa mig en bild av hur Tant kan tänkas se ut i den utstyrseln, ungefär som en blandning av Vicky Pollard och Daffyd Thomas gissar jag på.

Snooze

Jag försov mig i morse. Eller för att vara korrekt, jag snoozade bort tiden. Jag gillar att snooza. Det blir en skönare övergång till vaket(knappt) tillstånd. Idag snoozade jag bort 30 min.

Minuter

Jag ska gå och lägga mig snart så jag orka inte skriva något vettigt. Så jag snor en jättebra text från en bok istället. Som vanligt. Vilken stjärna.

Vart tog de senaste sex minuterna vägen? När tiden är använd, hamnar den på nån sorts skrotupplag då? Eller spolas den bort av en flod som vattnet under Niagarafallen? Förångas tiden och förvandlas till regn och börjar om från början igen?

Dagens låt:
Kent - FF

Paranoidvarning

Kan ibland få för mig att det sitter någon i baksätet i bilen när jag åker omkring med den på jobbet. Det är iofs inte så konstigt, det skulle vara ganska pinsamt OM det nu av någon anledning skulle sitta någon där. Lite penibelt med tanke på att man till exempel har en del konstiga ljud för sig, man sitter och pratar för sig själv(hur psycho är inte det), sjunger/skriker till någon låt etc etc. Kan inte sjunga, har ingen sångröst alls. Men jag har ett trick, ett trick som gör att det låter som man har jättebra sångröst. Man sjunger med till låten helt enkelt, låter alltid skitbra. Sjunger man utan musik så låter det för jävligt.

Intresseklubben antecknar

Jag hoppade över dagens låt igår. Hade inte lust med musik. Ville bara säga det. Om ni undrade alltså. Tror inte ni gör det, men ändå, det kan ju finnas en liten gnutta intresse hos någon. Man kan alltid hoppas.

En dag till

Enda gången jag gillar när det regnar, regn känns bara vemodigt i andra fall. Jag vet inte varför, vissa tycker om när det regnar andra gör det inte. Jag får bara en obehaglig känsla av regn. En känsla av osäkerhet, avsaknad av trygghet. Hur som helst, det enda fallet då jag verkligen tycker om regn är när man åker bil och regnet smattrar på bilens tak(här ska man gärna dra några smarta synonymer om hur regnet upplevs, typ kanske som Guds ledsna tårar över nånting dumt man sagt eller gjort, eller kanske som missiler i ett desperat försök att utplåna dig men du skyddas av ditt trygga skal, din bil då alltså. Skit samma jag orkar inte det idag) och man åker under en bro. Under den korta tidsrymd som inträffar, ca 1-2 sekunder, då man passerar under bron(Har man tur, lyckligtvis 3. Det står sig helt i förhållande till hur stor eller bred bron kan tänkas vara. Men ju större bro desto mer avtar känslan) känns det som att tiden nästintill står still. Från regnets oväsen till total tystnad på en tiondels sekund, i ett tillstånd av fullkomlig befrielse, tillbaka till oväsen, larm och tumult. I mitten av en hurricane. En dag till...

Expressbud

Blev lite stolt över mig själv idag. Jag klarade av uppdraget som expressbud in till Södermannagatan 15 från Polishögskolan utan att köra fel en enda gång. Vilket konststycke. Kanske inte var så himla klurig färd egentligen men jag är så van att jag kör fel någonstans.

Minnesanteckning 2

Kom ihåg att minnesanteckna allting, du glömmer bara bort det annars.

Dagens låt:
Cat Stevens - Where Do the Children Play

Minnesanteckning 1

Gå enkom in i inredningsaffärer om du speciellt vet att du behöver något och dessutom har pengar till att köpa något. Nej, erase and rewind, gå inte in i några affärer överhuvudtaget om du absolut inte behöver något och ändå inte har pengar till det. Dumma sado.

Ingen vill bli vuxen

Alla vill vara unga. Ingen vill bli vuxen, för det betyder att man håller på att bli gammal.
Har inga problem med att bli gammal, vill bara göra något vettigt, kreativt på vägen dit.

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

Det var en dyster stad. Vi gick ända fram till parken en liten bit längre bort. Vi berättade om våra liv för varandra. Det blev ganska osammanhängande. Vi bevarade våra hemligheter. Hon sökte efter orden. Vid ett tillfälle frågade hon mig vad det var för skillnad mellan handfallenhet och sysslolöshet. Jag visste inte längre. Hon gjorde en gest för att uttrycka att det, hur som helst, inte hade någon betydelse. Hon sa att allt det där hade gjort henne för bitter eller för hård i vilket fall alltför olik den som hon i grund och botten var.

Ibland läser man böcker som man inte förstår ett dugg av men ändå fortsätter man. Bara för att bli av med den. Just denna bok, "Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans" av Anna Gavalda, var helt hopplös. Tidvis, mestadels, så förstod jag inte vad jag hade läst eller påbörjat. Som att varje gång jag tog upp boken så började jag om på nytt igen, en ny bok för varje session.

Dagens låt:
The Soundtrack of Our Lives - Confrontation Camp

Fantastisk

Vad vet du om månljuset?
förrän du blivit sönderslagen under det...
Och vad vet du om gryningen?
Förrän du mött varje morgon, med sömnlösa ögon...

Vad vet du om solen?
Förrän nån släckt alla ljusen...
Och vad vet du om att inte vilja vakna längre?
Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er...

Eskalera

Varför känns det som att allting bara blir värre?

Stuck in reverse

Igår natt tänkte jag testa en avslappningsskiva innan jag skulle somna. Det gick inget vidare, hörde nog bara hälften av vad människan pratade om. Tänkte bara på massa andra saker istället. Jag har en oförmåga att slappna av. Det går bara inte. För det första skulle man hitta en skön liggposition, kvittar hur jag än ligger så gör det ont nånstans. Hur ska man då lyckas kunna slappna av. För det andra kan jag inte koncentrera mig för det låter i öronen/huvudet. Det är hopplöst. Kunde inte somna sen ändå och inte var jag speciellt avslappnad. När jag låg där i sängen så började det knarra någonstans i lägenheten, kan ha varit ett öppet fönster som rörde sig lite knarrande fram och tillbaka men ett sånt resonlig resonemang har man inte i ett sånt läge. Låg där och funderade på vad det kunde vara, alla hemska tankar kom upp, psykopatiska mördare, äckliga zombiebrudar i Japanska skräckfilmer, Gollum, allehanda monster, Tiina Rosenberg(hon är fan läskig). Jag vågade inte gå upp för att titta vad det var som lät så jag låg kvar där, livrädd, och somnade av psykisk utmattning.

Dagens låt:
Coldplay - Fix You